Var och en på sitt språk

Så firar vi pingst mitt i den mest vackra tiden på året när allt fullständigt exploderar av liv. Man kan bokstavligen se hur allt växer och får nytt liv.
I dessa tider är det lätt att hoppas och tro på en ljus framtid, allt känns möjligt!
Vi ska idag se både på den härliga glädjen som anden kan stå för men också våga möta frågor kring mening, rastlöshet och vår innersta längtan.

Låt oss be.

Som många andra ser jag mycket på serier. I början av varje avsnitt är det ofta “detta har hänt”. Så innan vi ser dagens avsnitt. Detta har hänt. Vi läser från Joh 14:25-29.

Jesus sade: ”Detta har jag sagt er medan jag är kvar hos er. Men Hjälparen, den heliga anden som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er. Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet. Ni hörde att jag sade till er: Jag går bort och kommer till er igen. Om ni älskade mig skulle ni vara glada över att jag går till Fadern, ty Fadern är större än jag. Detta säger jag er innan det sker, för att ni skall tro det när det har skett.”

Låt oss börja i Gamla testamentet och Predikaren. En rätt så tung bok men för oss som är lite filosofiskt lagda en bok som inte väjer för de stora frågorna. Predikaren är på jakt efter mening. Tomhet, idel tomhet, säger Predikaren, tomhet, idel tomhet, allt är tomhet, Vad får människan ut av all sin möda under solen?

I mitt arbete som behandlare på BUP möter jag dagligen unga människor som i stort uttalar dessa ord. Den psykiska ohälsan ökar och många av oss kan vittna om ett jagande efter vind. Det räcker också att vi går till oss själva, när vi stannar upp och får lite tid över, kanske när vi stänger av ljudet, kanske när vi slutat våra arbeten och går i pension. Vad är all möda egentligen värd?

Då säger Jesus till oss. Känn ingen oro och tappa inte hoppet. Min frid lämnar jag er.

Min största brottningskamp i livet är rastlöshet. Jag ser till att fylla mitt liv med projekt, jobb, träning. Många goda saker men när jag försöker ta det lugnt märker jag oron och rastlösheten. Projekten är bara ett jagande efter vind, när de är slut så har de inte fyllt min djupaste längtan.
När jag förberedde predikan drabbades jag av Jesus ord. Oroa er inte, jag ska sända er Hjälparen, han ska ge er frid. Jagandet är slut när jag vid dagens slut får andas ut med Andens hjälp.

Första gången jag mötte den friden var en dag för 23 år sedan då jag klev in i Koviks kapell. Kvällen var stilla, försommaren var precis på väg att gå över i högsommar. Nästan två veckors intensivt konfaläger låg bakom men också en stilla vandring till det lilla fiskeläget.
Vi sjöng enkla sånger och gick fram för att ta del av brödet och vinet. Där i mitt röriga tonårshjärta upplevde jag hur mitt inre fylldes med något. Jag upplevde en lättnad, en vördnad, en helighet som fyllde mig med en frid.
En känsla av att bli hel, att bli upptagen i ett sammanhang, inympad av Skaparen i skapelsen.
Min övertygelse är att jag mötte Hjälparen som förmedlade Guds frid.

Dagens avsnitt är betydligt mer livligt. Vi läser från Apg 2:1-11.

När pingstdagen kom var de alla församlade. Då hördes plötsligt från himlen ett dån som av en stormvind, och det fyllde hela huset där de satt. De såg hur tungor som av eld fördelade sig och stannade på var och en av dem. Alla fylldes av helig ande och började tala andra tungomål, med de ord som Anden ingav dem. I Jerusalem bodde fromma judar från alla länder under himlen. När dånet ljöd samlades hela skaran, och förvirringen blev stor när var och en hörde just sitt språk talas. Utom sig av förvåning sade de: ”Men är de inte galileer allesammans, dessa som talar? Hur kan då var och en av oss höra sitt eget modersmål talas? Vi är parther, meder, elamiter, vi kommer från Mesopotamien, Judeen och Kappadokien, från Pontos och Asien, från Frygien och Pamfylien, från Egypten och trakten kring Kyrene i Libyen, vi har kommit hit från Rom, både judar och proselyter, vi är kretensare och araber – ändå hör vi dem tala på vårt eget språk om Guds stora gärningar.”

Ändå hör vi dem tala på vårt språk.
I skapelsens gryning så fanns inga språkförbistringar eller hierarkier.
När Jesus ger oss Hjälparen så är det inte bara för att göra oss hela utan också för att göra våra relationer hela, ge oss en försmak på skapelsens fulla upprättelse.
Jag har flera gånger varit i situationer där jag irriterat mig på personer och suckat till Anden om tålamod och faktiskt upptäckt att irritationen lagt sig.
Så vad tar vi med oss in i vardagen från dagens text?

1. Var inte rädd för att möta tystnaden och börja fundera över livets stora frågor. Precis där kommer Hjälparen att möta dig och ge dig av sin frid och göra oss hela.
   Tomas Andersson Wij har en textrad i en av sina tidiga verk som går så här:
   Gud om du hör mig, jag kommer som den jag är, gör nånting vackert av allt som går sönder här.
2. Sucka till anden när du märker att förbistringen i relationerna gör sig påmind. Du kommer att bli förvånad över att du plötsligt kommer att förstå den andres språk.
3. Gå ut och förundras över hur Skapelsens Ande fyller naturen med liv, tacka för den glädje som det ger.

Gud talar till oss på vårt eget språk. Det är inte alltid så lätt att känna igen andens rörelse men ibland kanske vi letar längre bort än vad vi behöver. Kan det vara så att Anden hjälper oss i de mest vardagliga situationer?
Just så tror jag att det är, anden är en aktiv hjälpare som fyller vår djupaste längtan och är den sista pusselbiten i att bli hela människor. Och där är Sanningens ande så fantastisk att han talar till oss på vårt eget språk om Guds stora gärningar.

Låt oss be.

Jonas Wejde
Pingstdagen 2021

• Dela