Då blir det med himmelriket som när tio unga flickor gick ut med sina facklor för att möta brudgummen. Fem av dem var oförståndiga och fem var kloka. De oförståndiga hade tagit med sig facklorna men inte någon olja till dem. De kloka hade med sig både oljekrukor och facklor. När brudgummen dröjde blev alla dåsiga och föll i sömn. Vid midnatt hördes ett rop: “Brudgummen är här, kom ut och möt honom!” Då vaknade alla flickorna och gjorde i ordning sina facklor. De oförståndiga sade till de kloka: “Ge oss av er olja, våra facklor slocknar.” De kloka svarade: “Den kan aldrig räcka både till oss och till er. Gå i stället och köp hos dem som säljer olja.” Men medan de var borta och köpte kom brudgummen. De som stod färdiga följde med honom in till bröllopsfesten, och porten stängdes. Efter en stund kom de andra flickorna och ropade: “Herre, herre, öppna för oss!” Men han svarade: “Sannerligen, jag känner er inte.” Håll er därför vakna. Ni vet inte när dagen och timmen är inne.
Matteusevangeliet 25:1–13
Inledning – Förstånd vs. oförstånd
När jag gick i på mellanstadiet fick vi en gång per år tidningen Lyckoslanten. En del av er minns kanske serien på baksidan av den, tecknad av Birgitta Lilliehök. Den handlade om två flickor: den duktiga, välklädda, gladlynta, rosiga och söta Spara med blonda tjocka flätor, som hanterade sina pengar väl och förnuftigt. Och den pråligt klädda, svarthåriga, inte lika söta, slarviga och ofta i slutet av serien gråtande Slösa som direkt när hon fick pengar spenderade dem på att köpa godis och fick ont i magen.
Spara hade dessutom en välmående och leende spargris med sig, Slösa hade en liten mager sådan med ledsen min. Det var för mig, ett barn på 90-talet, en inte särskilt rolig och stereotypisk serie, som rent ut sagt var ganska obehaglig. Jag tyckte mest synd om Slösa och hennes gris istället för att låta poängen sjunka in: att det är viktigt att tänka långsiktig och att klokt förvalta sina pengar – att spara.
Vad har då detta med dagens text att göra? Förutom att berättelsernas karaktärer är förståndiga och oförståndiga flickor, kanske inte så mycket. Men de båda har det gemensamma enkla och tidlösa berättargreppet där just två motsatser ställs mot varandra: hjälten mot fienden, ljus mot mörker, dårskap mot klokhet, gott mot ont osv.
Ytterligare ett berättargrepp som används i dagens evangelietext är användningen av det orealistiska, troligtvis för att väcka uppmärksamhet och visa att det är just en liknelse Jesus berättar. Några exempel på detta är att i verkligheten brukade vanligtvis brudtärnor vänta på bruden (som här inte nämns) och leda henne till festen – inte brudgummen, att man inte brukar vara trött utan uppspelt inför ett bröllop, och att de gäster som kom sent såklart inte blev portade från festen utan möttes med öppna armar – punktlighet var inte viktigt.
Textens kontext – var i Matteusevangeliet hittar vi texten?
Liknelsen om brudtärnorna är unik för Matteus och finns i “Talet om tidens slut” som Jesus håller för sina lärjungar på Olivberget. Vi befinner oss i slutet av Jesu verksamhet, det är bara några dagar kvar till påsk och hans passion. De sista kapitlen i Matteus är fullspäckade, dramatiska och bitvis svåra att förstå. Jesus har bl.a. ridit in i Jerusalem på en åsna, rensat templet, haft ett antal konfrontationer med fariséer och andra religiösa auktoriteter, förtydligat vad han tycker om skatten, bekräftat sin fullmakt, gråtit över Jerusalem och förutsett templets fall.
Talet är såklart till stor del eskatologiskt, det beskriver alltså vad som kommer att hända i sista tiden. Liknelsen är en av flera som handlar om att vara redo för Jesu återkomst – när himmelriket helt bryter igenom. Talet avslutas sedan med människosonens dom över världen.
Texten – några viktiga element
Matteus är som författare mycket noga med detaljer, och ofta har hans val av ord och antal en djupare betydelse och symbolik.
Himmelriket
”Då blir det med himmelriket…” så inleds liknelsen. Det finns cirka femtio hänvisningar till “riket” i Matteusevangeliet. Inget annat tema i detta evangelium hänvisas till så många gånger som just himmelriket. Och Matteus använder oftare termen himmelriket istället för Gudsriket, som t.ex. Lukas oftast gör, troligtvis i respekt för de judar som värjde sig emot att använda ordet Gud i onödan, av respekt för dess helighet.
Jesus verkar ständigt tänka på himmelriket – allt han gjorde och sa hade som syfte att proklamera och demonstrera himmelrikets närvaro och konsekvenser för mänskligheten, hur det redan har börjat bryta igenom i och med hans första ankomst till jorden. Och som kommer fullbordas vid hans återkomst.
Brudtärnorna
Tillsammans med brudgummen Jesus, är brudtärnorna karaktärer i liknelsen. Vilka var de? Det grekiska ordet partheos är här översatt med “unga flickor” men kan översättas på flera sätt, bl.a. med jungfru. En tolkning är att oskulden symboliserar den rena tron, och att brudtärnorna representerar de troende som väntar på människosonen och inte förnekar sitt hopp.
Kanske står de okloka för de troende som är halvhjärtade. De är där, men tar ändå inte tron helt på allvar. De har inte förberett sig så gott de kan för ankomsten, utan är loja och självbelåtna eftersom de redan är inbjuda, känner brudgummen och tar för givet att de får komma på festen.
Att det är just 10 brudtärnor i texten skulle kunna syfta till att där 10 judar bodde på samma plats fanns en församling/synagoga. Även numret 10 styrker alltså att Jesus i liknelsen syftar på de troende, församlingen, som är samlad på jorden för att vaka och invänta honom som sin brudgum.
Oljan
Oljan är något av det mest centrala i texten, den är ju bränslet som får elden att brinna, som får lampan att fungera sin den ska. Lampan som inte ska döljas utan lysa för alla människor så att de får ta del av de goda gärningarna och lär känna Fadern i himlen. Ni är världens ljus, säger Jesus i Bergspredikan till dem som vill följa honom (Matt 5:14–16).
Det har gjorts många tolkningar om oljans symbolik, bl.a. skulle den kunna syfta till vår Gudsrelation. Jesu kärleks eld brinner i våra hjärtan, lyser upp mörkret och sprider sig vidare när vi häller olja/bränsle, alltså tid och investering, i vår gudsrelation. En annan tolkning är att oljan står för trofasthet och uthållighet i de uppgifter som ges oss och att inte ge upp medlidande med de i nöd.
Jag kan tycka att de kloka är själviska som inte delar med sig av oljan till de som glömt sin olja (kanske för att jag som tankspridd identifierar mig med de oförståndiga). Men faktum är väl att det är bättre att några facklor lyste upp brudgummens väg, än inga alls?
Vi ska ju inte läsa texten realistiskt, det handlar inte om att inte dela med sig, men ytterligare en tolkning kan vara att oljan står för var och ens ansvar att göra sig redo och ta hand om sitt andliga liv. Det kan ingen annan göra åt oss. Vi behöver se efter vår egen olja, så att den inte tar slut.
Tidpunkten
Eftersom brudgummen dröjde slumrade brudtärnorna till. Det är inget fel med att sova, om en har förberett sig väl för festen. Att göra sig redo var inget de kunde göra i sista sekunden, utan de behövde göra rätta och visa förberedelser. I liknelsen innan denna (Matt 24:45–51) kommer Herren hem tidigare än förväntat, här kommer brudgummen senare.
Jesu poäng med liknelsen hittar vi alltså i den sista, trettonde versen: “Håll er därför vakna. Ni vet inte när dagen och timmen är inne.” När Jesus säger dessa avslutande ord, förklarar han att tidpunkten för hans återkomst är okänd, även för honom (Matt 24:36), och att lärjungaskapet därför handlar om vaksamhet och väntan.
För oss idag
Det här kan kännas som en hård liknelse. Kanske sympatiserar du, som jag, med de oförståndiga brudtärnorna och funderar på om du är en av dem. Men liknelsen handlar lika mycket om hopp, och den vill uppmuntra oss att vårda vår gudsrelation och låta den få konsekvenser. För är det inte det vi egentligen längtar efter?
Texten väcker frågor som: Finns det något i mitt liv som jag behöver reda ut för att bli mer redo för himmelriket? Hur lever jag mitt liv egentligen? Hur är min relation med Jesus, brudgummen? Ser jag fram emot att han kommer tillbaka, eller skrämmer det mig?
I liknelsen blir det tydligt att lärjungaskapet handlar om att ha en attityd till tron där vi ska vara på tårna, vara vaksamma över vår relation till Gud och ha en förväntan på att Jesus kan och kommer både gripa in i våra liv och komma tillbaka till oss. Det senare har vi kanske svårt att tro – om det var svårt att tro det då, hur svårt är det inte nu över 2000 år senare, att Herren kommer komma snart? Men vi behöver som sagt inte fundera så mycket på när; det går uppenbarligen ändå inte att veta. Viktigare är att hitta ett förhållningssätt där vi kan leva med vetskapen att han kommer komma tillbaka, acceptera att vi inte vet när, och fortsätta vårda vår tro.
Som tur är så är vi ju inte ensamma i den uppgiften. I liknelsen fick var och en ta ansvar för sin egen olja, men i verkliga livet får vi tillsammans hjälpa varandra att fylla varandras oljelampor; genom omsorg, gudstjänst, bön och uppmuntran. Och vi får såklart inte heller glömma bort att för Gud är inget kört – det finns hopp för varje människa. Jag tänker på rövaren på korset som i sin sista stund sa ”Jesus tänk på mig när du kommer med ditt rike” (Luk 23:42). Det är aldrig försent för omvändelse.
Låt oss därför gå in i det här aktiva väntandet tillsammans, stärka vår egen och varandras tro, uppmuntra varandra och mer och mer leva i det hopp som himmelriket inger oss varje dag.
