Tankar från pastor Jan på Palmsöndagen

Observera

Denna text publicerades första gången den 4 april, 2020. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.

Palmsöndagen – Vägen till korset

Det är en alldeles unik tid vi lever i just nu. Många av oss (70+) lever ett liv i frivillig eller påtvingad karantän på grund av det världsomfattande Coronaviruset. Oavsett ålder så är alla människor påverkade av alla de rapporter som vi matas med varje dag. Det är lätt att bli missmodig och kanske också rädd för vad som kommer att hända.
Själv tillbringar jag min tid i trädgården, och har radion påslagen i mobilen. I ett program uttryckte en av våra mest kända sångare att ” Musiken är min religion, jag blir så lugn när jag lyssnar till musik!” Det får ju så klart stå för den här personen, själv blir jag lugn av sanningen i Palmsöndagens budskap, om Jesus och hans väg mot korset. Den påtagliga närheten i gemenskapen
med Jesus ger mig lugn och frid oavsett hur det ser ut i världen, jag vet på vem jag tror och han ger mig framtidstro trots allt.
Alla fyra evangelierna beskriver Palmsöndagens händelser. Evangelisten Lukas är mest utförlig i sin beskrivning.

Lukas 19 : 28-40 Svensk folkbibel
Sedan Jesus sagt detta gick han framför dem upp till Jerusalem. Då han närmade sig Betfage och Betania vid det berg som kallas Oljeberget, sände han iväg två av sina lärjungar och sa: ”Gå till byn rakt framför er. När ni kommer in i den skall ni finna ett åsneföl, som står där bundet och som ingen ännu suttit på. Lös det och led hit det. Och om någon frågar er varför ni löser det, skall ni svara: Herren behöver det”. De som var utsända gav sig iväg och fann att det var som han hade sagt dem. Och de löste fölet. Då frågade de som ägde det: ”Varför löser ni fölet?” De svarade: ”Herren behöver det.” Och de ledde det till Jesus och lade sina mantlar på det och lät Jesus sitta upp. Och där han red fram bredde man ut sina mantlar på vägen,
Då han närmade sig sluttningen av Oljeberget, började hela skaran av lärjungar i sin glädje prisa Gud med hög röst för alla de kraftgärningar de hade sett: ”Välsignad är han som kommer, konungen, i Herrens namn! Frid i himlen och ära i höjden!” Några fariseer i folkmassan sade då till honom: ”Mästare, säg åt dina lärjungar att tiga!” Han svarade: ”Jag säger er att om de tiger, kommer stenarna att ropa.”

I texten läser vi om hur Jesus lämnar Jeriko, efter att ha gästat Sackeus, som dagen innan lämnat sitt otrygga och bedrägliga liv i Guds hand, fått frid och glädje i sitt inre samt börjat reda upp sitt liv. Han hade blivit frälst.
Jesus börjar sin vandring upp till Jerusalem, cirka 2,5 mil, men med en stigning på knappt 1000 meter, en tuff vandring och en utmaning för de flesta. Han närmar sig nu byarna Betfage och Betania på Olivbergets sluttning, och som vi läste, rider sedan nerifrån berget till Jerusalem. När han kommer på vägen som leder ner från Olivberget öster om Jerusalem, började hela skaran av lärjungar i glädje prisa Gud högt för de kraftgärningar och mäktiga under som de hade sett och upplevt tillsammans med Jesus. De sjöng från Psaltarpsalmen 118:26, en av de psalmverser som sjöngs under påsken. ”Välsignad är Konungen, han som kommer i Herrens namn frid i himlen och ära i höjden.”
Några av de högsta andliga ledarna säger till Jesus, att han måste se till att de slutar med sina glädjeuttryck. Men Jesus svarar att om dessa tiger kommer stenarna att ropa.
Lärjungarna och folket som kantade hans väg till Jerusalem var medvetna om situationen, men de som kallades för de andliga ledarna förstod inte vad som hände.
Min bön och längtan är, att vi inte skall stå oförstående till vad Jesus kan göra idag, utan att vi öppnar oss för ett andligt skeende i vår bygd och vårt land. Genom att vi i glädje och innerlighet lovsjunger och prisar honom idag.
En annan av palmsöndagens texter kommer från Romarbrevet 5:1-5.
”Då vi nu gjorts rättfärdiga genom tro har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus. Han har gett oss tillträde till den nåd vi nu lever i, och vi är stolta över hoppet att få del i Guds härlighet. Mer än så, vi är stolta över våra lidanden, eftersom vi vet att lidandet skapar uthållighet, uthålligheten fasthet och fastheten hopp. Och hoppet sviker oss inte, ty Guds kärlek har ingjutits i våra hjärtan genom att han har gett oss den helige ande”.
Här är ett sammanhang som beskriver vad som händer en människa som vandrat hela vägen fram till korset och till Jesus själv, man får frid med Gud. Ordet rättfärdig betyder nämligen ordagrant: ”Att ha fått ett rätt förhållande till Gud”. Tänk att detta erbjudande från Himlen gäller alla människor, dig och mig, ingen är utanför denna Guds kärlek genom Jesus Kristus.
I en orolig tid, i vårt liv, eller i vår värld så finns det ett hopp, för den som har frid med Gud.
Guds välsignelse önskar jag till alla er som läst min lilla betraktelse.

Jan Olander