Söndagsskolavslutning och mer om Herdepsalmen

Nyckelpiga Skylt Söndagsskola

Idag har söndagsskolan haft sin våravslutning på Snäckan. Varje prick på nyckelpigan betyder att ett barn varit med på söndagsskolan. I lite kyligt väder hade vi fyrkamp och pratade om bra saker vi är glada över och kan tacka Gud för. Då gjorde vi också fina bönevimplar!


Pastor Jan har sänt oss flera reflektioner över Herdepsalmen, här finns också mycket att vara tacksam över.

Kära läsare!
Tack för att du följer med ännu en gång till Psalm 23 i Psaltaren, den så kallade herdepsalmen, ”Herren är min Herde”.
Vid två tidigare tillfällen, den 26 april och den 3 maj, har vi börjat att se vad denna gamla psalm har att säga oss idag. Den är rykande aktuell trots att den skrevs av kung David för nästan 3000 år sedan.
”Herren är min herde, mig skall intet fattas, han låter mig vila på gröna ängar. Han för mig till vatten där jag finner ro.”
Vila, vilket underbart ord för en trött vandrare. Vi är mest vana vid det motsatta. Om just du är i karriären och står mitt i livet, så har du massor med krav som skall uppfyllas och du kanske känner stressen som alltmer griper tag i dig. Det kan till och med vara så att vi känner tyngden av alla krav som vi ställer på varandra i olika sammanhang, de kan dra sönder oss. Men Jesus säger i Matteusevangeliet 11:28-30, översättning ”Handbok för livet”:
”Kom till mig, så skall jag ge vila åt alla er som arbetar hårt och stapplar under tunga bördor. Gå in under mina villkor och låt mig undervisa er. Jag är mild och ödmjuk. Hos mig finner ni det som ger ert liv ro och vila och jag tvingar inga tunga bördor på er.”
Vilket budskap! Det var aktuellt när David, inspirerad av Gud, skrev ner dessa rader. Vår fysiska kropp behöver vila, det behövde man då, det behöver vi idag. Handen kan inte vara i ständig verksamhet, alla behöver också vilan.
Även vår inre människa behöver vila, hjärnan kan inte arbeta dygnet runt. Det är en av orsakerna till att vi firar gudstjänst i kyrkor och kapell, kommer tillsammans för att lyssna till vad Jesus har att säga oss idag, samt få en vilodag för vår yttre och inre människa. Uttryck som var okända för bara några årtionden sen, som att gå i väggen, uppleva en inre stress, dom är högaktuella idag. Redan i min tidiga barndom hade jag förmånen att tillbringa somrarna hos mina morföräldrar, som var smålantbrukare nere i Skåne. De arbetade hela dagarna, men när kvällen kom satt de i varsin ände av köksbordet och vilade ut, med en frukt och oftast Skånska Dagbladet som kvällslektyr. Jag minns ännu, 65 år senare, vilken frid och ro som lägrade sig i köket. Eller söndagarna, då inget arbete skulle utföras förutom omsorgen om korna och de övriga djuren på gården.
”Han för mig till vatten där jag finner ro”
När jag stavar på denna rad i psalmen, växer det fram en bild av trygghet. Den gode herden känner till landet där han för hjorden fram, han vet var de bästa ställena finns för ro och vila. Du och jag kan också känna denna trygghet, Jesus vet vad som är bäst för oss idag, han leder oss på rätta vägar för sitt namns skull.
I en sång sjunger vi ”Lär mig att gå till din källa o Gud”. Om vi låter Jesus få sin rättmätiga plats i våra liv och vi sätter vår tillit till honom kommer vi att uppleva det som är huvudbudskapet i Psalm 23: Trygghet i vår tid, ro för hela vår varelse i gemenskapen med honom.
”Han vederkvicker min själ”
I en annan bibelöversättning kan man läsa ”Han återställer min själ”. Återställer eller vederkvicker, det är ord som vi kan meditera över en stund.
I första betraktelsen den 26 april använde jag en annan översättning där man har valt orden ”Han ger mig ständigt ny styrka”. Kan vi önska oss något mer egentligen?
Bibeln säger att alla har syndat, eller varit skilda från Gud.
Romarbrevet kapitel 5 vers 6 och 8:
”När vi var helt hjälplösa och utan någon utväg, kom Kristus – just vid rätt tidpunkt – och dog för oss som levde i synd och som inte brydde oss om Gud. Men Gud visade sin stora kärlek till oss genom att sända Kristus att dö för oss, medan vi fortfarande var syndare”.
Tänk att vi kan bli återställda.
När jag skriver detta är det självklart så att vi har en stor provkarta på hur detta ser ut i olika människors liv. En del växer upp i en varm kristen atmosfär och har med sig en barnatro genom hela livet. Många har inte denna förmån.
Bland många exempel under min 40-åriga pastorstjänst är en dam i 50-årsåldern som blivit uppmanad att söka upp vår kyrka och gemenskap. En tidig morgon mitt i vintern stod hon utanför dörren till vår lokal i Borlänge. Hennes berättelse om en uppväxt i kärlekslöshet och hat resulterade i ett liv fyllt av droger och missbruk, samt ett djupt hat mot sin pappa. På ett kristet behandlingshem mötte hon Jesus och blev helt återställd. Det första hon gjorde var att resa hem till sin pappa för att be om förlåtelse för sitt tidigare hat, och de tankar hon hade haft om honom. När jag mötte och lärde känna henne var hon full av kärlek till sina olyckskamrater. Dessutom var hon en duktig musiker och sångare, som senare fick spela in en CD skiva med egna sånger. Refrängen i en av sångerna lyder ”Att förlåta – är att glömma vad andra illa gjort, att bli förlåten – är att bli tecknad i livets eviga bok”.
Genom Guds nåd, inte vår förtjänst, blir vår inre människa återställd. Då får tron näring, frimodigheten växer och förhållandet till Gud blir inte tiggarens utan barnets.
Till sist kan du lägga märke till att det inte finns ett enda ord här i Psalm 23 om krav på vad du måste göra. Däremot nämns gång på gång vad den gode Herden vill göra för dig. Sjunk in i Guds stora famn, njut av hans närvaro, vila tryggt och i godan ro hos honom. Tänk på orden i psalmen:
”Han ger mig ständigt ny styrka till kropp och själ.”
Kom ihåg, du blir aldrig övergiven.

Vallstena den 17 maj 2020
Jan Olander