Önska dig en stilla natt.
Stilla natt, heliga natt…kan vi också se stjärnan? Läs Jonas Wejdes tankar från Julbönen på julaftons kväll.
Publicerat 27 december, 2020
Observera
Denna text publicerades första gången den 27 december, 2020. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.
Just precis så här dags när alla barn gått och lagt sig, paketsnören och papper är upplockat och jag får sitta kvar vid granen och uppleva den där stilla natten.
Vi går mot slutet av ett år som varit både mer stilla men mer oroligt än någonsin.
Allt har varit annorlunda. Och det är just då jag önskar mig en stilla natt.
Jag tänkte säga några ord om hur barnet i krubban och den där stjärnan kan hjälpa oss att hitta den stilla natten i våra liv.
Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus, över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram.
När stjärnan tänds på himlavalvet reagerar vise män, herdarna undrar vad som händer. Ett stort ljus tänds.
För mig tänds ljuset när jag möter er i församlingen och blir påmind om den större verkligheten och anden viskar: Hit, rikta ditt liv mot Jesus, då ser jag stjärnan.
Stjärnan som manar mig till ett stall, till ett hjälplöst barn där i krubban. Så ofta jag klättrat uppåt mot makten, mot det effektiva, mot hetsen och stressen och gång på gång för han mig ned mot den lilla staden, mot det enkla, hjälplösa.
Just där är Gud, de barmhärtigas och hjälplösas Gud, just där räddar Gud världen.
I denna heliga stilla natt får vi önskande viska:
Gud ge oss ögon så vi ser din stjärna i vår mörka tid. Du som blev människa för oss förbarma dig över vår värld. Fredens furste ge oss frid.
Ty ett barn har fötts, en son är oss given. Väldet är lagt på hans axlar, och detta är hans namn: Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig fader, Fredsfurste.
Julnatten 2020/ Jonas Wejde
