Livets bröd – brödet som ger liv!

Stina Svenssons tankar om hur Jesus vill vara livets bröd för oss! Om vi säger nej, nja eller ja…

Sedan for Jesus över till andra sidan av Galileiska sjön, eller Tiberiassjön.
Mycket folk följde efter, därför att de såg de tecken han gjorde genom att bota de sjuka.
Och Jesus gick upp på berget och satte sig där med sina lärjungar. Det var strax före judarnas påskhögtid. När Jesus lyfte blicken och såg att så mycket folk var på väg till honom sade han till Filippos: ”Var skall vi köpa bröd så att alla dessa får något att äta?” Det sade han för att pröva Filippos, själv visste han vad han skulle göra. Filippos svarade: ”Det räcker inte med bröd för tvåhundra denarer, om de skall få en bit var.” En av lärjungarna, Simon Petrus bror Andreas, sade: ”Här är en pojke som har fem kornbröd och två fiskar. Men vad förslår det till så många?” Jesus sade: ”Låt folket slå sig ner.” Det var gott om gräs på den platsen. Och de slog sig ner — det var omkring fem tusen män. Jesus tog brödet, tackade Gud och delade ut åt dem som låg där, och likaså av fiskarna så mycket de ville ha. När de hade ätit sig mätta sade han till lärjungarna: ”Samla ihop bitarna som har blivit över, så att ingenting förfars.” De samlade ihop dem och fyllde tolv korgar med de bitar av de fem kornbröden som hade blivit över när de ätit. Då människorna såg vilket tecken han hade gjort sade de: ”Detta måste vara Profeten som skall komma hit till världen.”
Men Jesus, som förstod att de tänkte tvinga honom med sig för att göra honom till kung, drog sig undan till berget igen, i ensamhet.
Joh 6:1–15

Denna kända berättelse är ett riktigt vardagsunder som visar att Gud bryr sig om våra mest basala behov, att Gud vill mätta varje behövande. De behövde bröd då, vi behöver bröd nu. Och Gud vill ständigt ge oss det, allt vi behöver göra är att vända oss till honom. Berättelsen visar att Gud inte ger i snålhet utan ger av godhet och i överflöd, så att det blir över. Det är vår Gud.

Lite om det speciella i just den här versionen av berättelsen
I alla fyra evangelier hör berättelserna om brödundret ihop med Gudsriket. Men vad är då speciellt med dagens text?
I Johannes, det yngsta evangeliet, lämnas inget i texterna åt slumpen. Johannes upprepar aldrig i onödan berättelser ur de andra evangelierna som var allmänt kända för kyrkan vid den tiden.
Att han tar med den här redan då välkända berättelsen visar alltså att han har ett speciellt ärende med den, han vill betona något nytt.

Fokus i Johannes version av berättelsen blir på vem Jesus är, att Jesu identitet är nyckeln till Gudsriket som undret vittnar om.
Här blir undret som det andra av de sju tecken vilka genom evangeliet visar vem Jesus är. Det första tecknet var vinundret, det andra brödundret; vin och bröd.
Somliga menar att Johannes redan här instiftar nattvarden bl.a. eftersom när Jesus håller upp brödet för att välsigna det använder Johannes ordet eucharisteo, »tacka«. Det är samma ord som används i både Paulus och Lukas variant av nattvardens instiftelseord (1 Kor 11:24, Luk 22:19).

Dagens tema är livets bröd, vilket antyds redan här, men blir tydligare i slutet av kapitlet – under Jesu långa tal om vem han är
(v 51–71) – livets bröd.
Kapitlet börjar alltså med att Jesus mättar fysisk hunger, men mynnar ut i något mer.

Det finns flera intressanta detaljer som visar på hur genomtänkt och mångbottnad Johannes berättelse är. Att det är ett just ett kornbröd pojken räcker fram, har även det en djupare betydelse eftersom det är samma sort som används i dagens GT-text från 2 Kungaboken 4:42-44, där Elisha gör ett liknande brödunder med just ett sådant bröd.
Det blir ett tecken på kontinuitet hur Guds befriande gärningar verkar i Israels historia. Dessa gärningar som förutsäger Jesu ankomst verkar även i honom, genom hans uppdrag där han även betonar sitt beroende av Fadern. Förutom att bröden var få var det dessutom det billigaste av alla bröd.
Detta gör budskapet ännu starkare, att det som såg litet och fattigt ut blev förvandlat till en gåva till många.

Två andra intressanta detaljer Johannes har med, som syftar fram till talet om Jesus som livets bröd, är dels när överblivna maten ska samlas in i korgar och att det inte ska förfaras. Ordet för samla (synago) är samma ord som används om mannat i öknen som israeliterna åt, och visar kontrasten mellan det tillfälliga kontra det eviga. Det tillfälliga mannat och det eviga bröd som Jesus är. Dessutom nämns bara brödet, inte fiskarna.
”Förfaras” är samma ord (apollomy) som används i Joh 3:16, när ingen ska gå under, eller förfaras, utan ha evigt liv – brödet är inte bara jordiskt utan är ett himmelskt bröd som ger evigt liv.

Genom hela kapitel 6 blir evighetsdimensionen och fokus på Jesu person tydligare på fler sätt, vilket också märks när han drar sig undan när de vill göra honom till kung, och när han senare i talet påpekar att folket enbart följer honom för att de blev fysiskt mättade.
Det är klart att Jesus bryr sig om att människor ska få bli mättade, t.ex. mättar han i Markus version av berättelsen de hungrande av medkänsla.
Och han botar mängder av sjuka även i Johannesevangeliet.
Men här vill Johannes särskilt visa att alla som hungrar efter livets fullhet kan få det genom Jesus.
Det är Jesu primära uppdrag och passion i evangeliet, att ge sig själv för vår skull. Och det leder honom till det som komma skall – hans vandring upp till Jerusalem.

Några att känna igen sig i
Det är alltid intressant att se på vilka personer som är med i bibelns berättelser; deras attityd, känslor, roll och handlande.
Förutom att Jesus är i centrum, och den stora folkmassan i gräset, så finns det ju tre andra spännande karaktärer som vi kanske kan känna igen oss i.

En Nej-sägare
En Nja-sägare
En Ja-sägare

Nej-sägaren Filippos: Som följer Jesus på nära håll och har sett honom utföra fler under, men ändå inte ser någon lösning på problemet han ställs inför.
Det är ju till och med Jesus själv som frågar Filippos vad de ska göra, för att testa hans tro.

Nja-sägaren Andreas: Som tvivlar men ändå handlar. Som trots sin tvekan ändå verkar tro att Jesus ändå kan göra något. Men han är skeptisk. Det är inte första gången har tar med någon till Jesus.

Ja-sägaren pojken: Som erbjuder det han har trots att det är lite, och hoppas kunna hjälpa. Han räcker fram sina gåvor till Jesus.

Vem av dessa identifierar du dig mest med idag?
Vilka exempel hittar du i ditt liv på när Gud har förvandlat det lilla du givit?
Finns det någon situation som du skulle vilja räcka över till Jesus?

Ibland är vi som Filippos, vi säger blankt nej och förkastar idéen på en lösning, det verkar så urbota fattigt och dumt att vi inte ens ser idéen med att nämna den för Jesus. Trots att vi kanske fått vara med om mycket fantastiskt och sett Jesus verka i våra och andras liv.
Eller så kommer vi kanske inte ens på tanken att ta med problemet till Jesus, utan tror att vi måste lösa allt själva.
När han frågar tror vi att vi själva måste bära allt ansvar.

Ibland är vi som Andreas, vi tar till oss idéen med skepticism, men tar ändå med det, i det här fallet tar med någon till Jesus för vår erfarenhet säger att det bär.
Vår tro är inte det viktiga utan vad Jesus kan göra när vi vågar ta med idéen till honom, även fast vi tvivlar. Vi blir då förvånade över vad Jesus gör.
Här kan jag känna igen mig, ofta när Gud gör något i mitt liv blir jag förvånad. Sedan blir jag förvånad över att jag blev förvånad, eftersom det inte var första gången han höll sina löften.

Men jag önskar att vi alla skulle bli mer som pojken, som trots att det vi har att ge ofta känns litet och fattigt, kanske både som församling och individer.
Det var inte mycket pojken hade, och de fem kornbröden var det allra billigaste bröden och de två fiskarna torkade.
Jag önskar att vi alla skulle få växa i en sådan tillit. Att vi tror att Jesus kan och vill göra något när vi lämnar över det vi har till honom. Att han kommer ta emot det med tacksamhet och använda det.
Och jag tänker att de flesta av oss som har barn i vår närhet dagligen blir inspirerade av dem när det kommer till just tillit.

Vågar vi tro, om än med tvekan, att Gud vill ge oss i överflöd om vi tar det vi har och lämnar det till Jesus? Tro på det som står i dagens epistel 2 Kor 9:8–10:

Gud förmår ge er allt gott i överflöd, så att ni alltid har allt vad ni behöver och själva kan ge i överflöd till varje gott ändamål. Det står ju skrivet: Han strör ut, han ger åt de fattiga, hans rättfärdighet varar i evighet. Han som ger säd att så och bröd att äta, han skall ge er utsäde och mångdubbla det och låta er rättfärdighet ge god avkastning.

Jag tror att ju mer vi övar på att ge det vi har, ge vårt ja till Jesus, vända oss till honom, vid svåra, men även de mest vardagliga situationer desto fler brödunder kommer vi att få vara med om.
För då ger vi Gud plats att verka i våra liv, förvandla det lilla vi ger, och öppna våra ögon att se allt det goda som han redan gör och ger i överflöd. I våra enskilda liv och i trons gemenskap där Jesus är mitt ibland oss och ger sig själv till oss.

Livets fullhet får vi genom Jesus, som är livet bröd.
Genom hans död och uppståndelse, genom hans utgivande kärlek, genom den levande tron på honom och när vi tar emot honom i vin och bröd får vi hämta kraft för våra liv.
Där blir han livets bröd för oss, som mättar oss och som aldrig tar tar slut även om vi säger nej, nja eller ja.
Amen.

14 mars 2021
Stina Svensson, pastorskandidat