Kom du som är törstig
På pingstdagen sjöng Johanna, Jesper och Rebecka, och Jonas predikade. Andligt, jordiskt, mänskligt… läs Jonas Wejdes predikan här!
Publicerat 3 juni, 2020
Observera
Denna text publicerades första gången den 3 juni, 2020. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.
Pingstdagen, hänryckningen och andens tid, när sommaren ligger framför och terminen börjar gå mot sitt slut. Men jag har alltid haft en lite dubbel känsla inför pingst och anden, det har varit något lite krävande med tungor av eld och profetior. Men ju mer jag läst och ju mer jag förstått av livet och av Gud så har jag förstått att jag haft fel ingång. Vi ska idag försöka närma oss den ingången.
Jag vill inleda med att läsa en sång av Jenny Wahlström, fritt översatt från engelska.
Kom ni som är törstiga, jag ska ge er dricka
Kom du orolige jag ska ge dig tillräckligt med ro så du kan sova
Kom alla människor
Du som är förtryckt och sårad
Du som förlorade din värdighet
och värdet i den här världen
Lyssna du som har öron att höra med
som har fötter att gå med
som har ögon att se med
kom var nära mig
Kom alla ni små
Ni ska ärva jorden
Ni ska inte behöva gömma er
Kom alla lögnare
Jag ska ge er sanningen
Inga mer dödsdomar
För jag har uppstått för er
Lyssna du som andra ser ned på
Som grät hela natten
För att överleva den här
Kom till Mig
För jag kommer att bära dig, för att jag kommer att bära dig
Jag kommer att bära dig…
Idag är det två evangelietexter föreslagna. Den från Apg 2 när Joel 2 uppfylls och den dagen då Guds ande utgjöts över alla, gamla som unga, fattiga som rika. Men för att förstå djupet i den texten behöver vi gå tillbaka till Johannes 7.
Vi kommer in i texten i slutet av Lövhyddohögtiden. Lövhyddohögtiden var högtiden som judarna firade för att påminna sig om när Gud förde Israels folk genom öknen, de skulle bo i enkla lövhyddor under 7 dagar för att påminna sig om att Gud försåg med vatten från klippan och manna från himlen. Ett firande som för judarna påminde dem om att Gud förser. Jesus gick upp till högtiden ensam och först efter halva högtiden, precis i rätt tid, så klev han fram och började undervisa.
Nu till texten.
“7:37 På högtidens sista och största dag ställde sig Jesus och ropade: »Är någon törstig, så kom till mig och drick. 38 Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten, som skriften säger.« 39 Detta sade han om Anden, som de som trodde på honom skulle få. Ty ännu hade Anden inte kommit, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad.”
Efter en lång diskussion kring vem Jesus är och judarnas ilska över att han kommer och hävdar att han är Messias kliver Jesus fram och säger ungefär, den där klippan som Mose knackade på den kan flytta in i dig. Det där som ni fick uppleva för så länge sen kan hända här och nu, Gud förser!
Vi känner igen mönstret, det som gamla testamentet ger en liten försmak kring uppfyller Jesus. I påsken blir han lammet som offrar sig för oss likt lammet i den judiska påsken gjorde att dödsängeln gick förbi. Och dessutom så kommer strömmar av levande vatten ge oss liv och kraft att öppna för Guds rike på jorden.
Kom ni som är törstiga, det finns vatten att dricka…
Att få anden: Det jordiska och det himmelska
I kyrkans historia har inte anden alltid varit något enbart positivt. Läser vi Apg 2 så kan det uppfattas som dramatiskt och kanske lite skrämmande. Att var lite andligare har varit något finare. Det har blivit en tydlig avgränsning mellan det som är jordisk och mänskligt och det som är andligt och himmelskt.
Jag är kanske inte den ende som ibland använder mig av begreppet “det är mycket med det jordiska”. Och vi kanske inte menar så mycket med det men det gör att vi delar upp det andliga, det som har med Gud att göra och det jordiska, det som har med det andra att göra.
Kanske inte ett problem eller?
Lösningen blir då lätt att “anden det är inget för mig, jag är en jordnära person som inte har så mycket andlighet”. Denna delning mellan anden och människan är precis det Jesus i sin person vänder sig emot. I den niceanska trosbekännelsen är detta tydligt, att Jesus är både Gud och människa. När den formulerades var det starka strömningar av gnostisism, dvs en lära som hävdade att ju mer man kunde frigöra sig ifrån sin kropp desto mer andlig blev man.
Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud,
född och icke skapad, av samma väsen som Fadern,
på honom genom vilken allting är skapat;
som för oss människor och för vår salighets skull
har stigit ned från himmelen och tagit mandom
genom den helige Ande av jungfrun Maria och blivit människa;
Att Gud blev människa i Jesus med alla känslor, vardagsbekymmer, trötthet, hunger, ångest, glädje och tro visar på att det jordiska absolut har med det andliga att göra. Jag nämnde i en tidigare predikan Broder Lawrence och hans Öva sig i Gudsnärvaro. Där stod han och skalade sin potatis i köket och vände sitt hjärta mot Gud. Där blir Gud människa, där blir potatisskalande andligt.
Andlighet har i vissa sammanhang blivit en tävling, mest andlig vinner. Men som Magnus Malm skriver i sin bok Samtidigt. “Målet är inte att bli så andlig som möjligt utan att bli så lik Jesus som möjligt och det märkliga är att vi då blir mest som oss själva.”
Strömmar av levande vatten- hur ska vi förhålla oss till anden.
Ok, det handlar alltså inte om att bli mer andlig utan mer mänsklig. Men hur ska vi tänka kring anden? Vad innebär det rent praktiskt. Dagens text ger oss några ledord.
Anden visar oss vem Jesus är.
Sammanhanget föregicks av en lång diskussion vem Jesus var. Även i texten om kvinnan vid Sykars brunn i Joh 4 så öppnas hennes ögon när Jesus börjar tala om vattnet.
Anden kommer till oss när vi är törstiga
Om någon är törstig? Ni vet den där känslan när man känner det kalla vattnet rinna ned i en torr strupe. Det finns inget bättre. Törsten påminner oss om behovet och beroendet. I Bergspredikan så inleder Jesus med Saliga de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket. Vad innebär då det? Jo om vi väljer att fylla våra liv med andra saker, i mitt fall handlar det mycket nu om byggprojekt, arbete och kärlek till pengar, så känner vi inte törsten. Visserligen blir vi alltid törstiga igen men anden får inte plats. Anden är som en gentleman som väntar på att vi ska göra plats för honom.
Anden är inte till för oss själva.
Anden gjorde så att de olika nationaliteterna förstod varandra. Anden är till för att vi ska bygga relationer och därigenom visa på Guds rike så att alltfler får ta del av Anden. Så förmeras Guds rike och detta är Guds plan för att rädda en trasig värld.
Törsten väcker vi när vi kommer i kontakt med vår egen brist, när vi kommer till vår egen gräns och kontrollen rinner ur våra händer. Där i sprickorna kommer ljuset fram, där kommer Anden in.
Det vi kan göra för att bli törstiga är att närma oss dem som verkligen är törstiga, som är beroende av andra. Den fattige, den sårade, barnen. Törst föder törst.
Skapa stunder av utrymme. Vi har tidigare pratat om reflektion över dagen, när vi stannar upp så kan vi se hur anden har handlat under dagen, hur vi har kunnat vara Guds händer och fötter.
Kom du som är törstig, jag ska ge dig vatten att dricka.
Kom du orolige jag ska ge dig tillräckligt med ro så du kan sova
För jag kommer att bära dig, för att jag kommer att bära dig
Jag kommer att bära dig…