Jonas Wejdes predikan 19 januari

Inledning
Häromkvällen gav jag mig ut på en löprunda. Det var länge sen sist och faktum är att jag är lite smått beroende av detta. För om jag inte gör det så blir jag irriterad, tråkig och sur. En löprunda vidgar alltid perspektivet på livet och hjälper mig att lyfta blicken. Den här kvällen fick jag verkligen lyfta blicken. En helt fantastisk stjärnhimmel omgav mig och fyllde mig med förundran. Precis som psalmen som Rebecka läste inledningsvis så vittnar himlavalvet om hans härlighet. Vi påminns om varifrån vi kommer och vart vi är på väg. Dagens predikan kommer att handla om just det var livets källa finns, vägen dit och mötet med den älskande.
Vi läser dagens text, Joh 4:5-26.
En samarisk kvinna kom för att hämta vatten. Jesus sade till henne: ”Ge mig något att dricka.” 8 Lärjungarna hade nämligen gått bort till staden för att köpa mat. 9 Samariskan sade: ”Hur kan du, som är jude, be mig om vatten? Jag är ju en samarisk kvinna.” (Judarna vill inte ha något med samarierna att göra.)10 Jesus svarade henne: ”Om du visste vad Gud har att ge och vem det är som säger till dig: Ge mig något att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten.” 11 Kvinnan sade: ”Herre, du har inget att hämta upp det med och brunnen är djup. Varifrån tar du då det levande vattnet? 12 Skulle du vara större än vår fader Jakob som gav oss brunnen och själv drack ur den, liksom hans söner och hans boskap?” 13 Jesus svarade: ”Den som dricker av det här vattnet blir törstig igen. 14 Men den som dricker av det vatten jag ger honom blir aldrig mer törstig. Det vatten jag ger blir en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv.” 15 Kvinnan sade till honom: ”Herre, ge mig det vattnet, så att jag aldrig blir törstig och behöver gå hit efter vatten.”
16 Jesus sade: ”Gå och hämta din man.” 17 Kvinnan svarade: ”Jag har ingen man.” Jesus sade: ”Du har rätt när du säger att du inte har någon man. 18 Fem män har du haft, och den du nu har är inte din man. Där talade du sanning.”
19 Kvinnan sade: ”Herre, jag ser att du är en profet. 20 Våra fäder har tillbett Gud på det här berget, men ni säger att platsen där man skall tillbe honom finns i Jerusalem.” 21 Jesus svarade: ”Tro mig, kvinna, den tid kommer då det varken är på det här berget eller i Jerusalem som ni skall tillbe Fadern. 22 Ni tillber det som ni inte känner till. Vi tillber det vi känner till, eftersom frälsningen kommer från judarna. 23 Men den tid kommer, ja, den är redan här, då alla sanna gudstillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning. Ty så vill Fadern att man skall tillbe honom. 24 Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning.” 25 Kvinnan sade: ”Jag vet att Messias kommer” (alltså den Smorde) ”och när han kommer skall han låta oss veta allt.” 26 Jesus sade till henne: ”Det är jag, den som talar till dig.”
Tomheten
För några veckor sedan fyllde jag 37. Och det slog mig att jag trott att jag varit 37 ett tag. När man måste tänka efter hur gammal man är så måste har det hänt; jag har gått in i medelåldern. Under medelåldern är det som mest aktuellt med frågan ”är det inte mer än så här?” Det börjar med 40-årskrisens tatueringar och den andra revolten till 50-åringens “barnet lämnar boet” kris och hitta en ny identitet utanför förälderns, till pensionens kris där arbetsidentiteten tas ifrån en och lämnar en tomhet. En tomhet vi är livrädda för. Predikaren uttrycker dessa kriser med orden ”tomhet idel tomhet” “allt som sker under solen är ett jagande efter vind”. Och så fyller vi våra liv med saker som reklamen lovar ska fylla våra behov. Bara jag får ett nytt kök, bara det där blåa vattnet vid den där vita stranden om jag bara köper en ny bil. Men efteråt är det något som gnager, det är tomheten som kommer på besök mina vänner.
Vi kan nog alla relatera till dessa tankar någon gång i livet. Nu ska vi se vad bibeln kan lära oss kring detta.

Den samariska kvinnan kom till brunnen för att hämta vatten. Hennes kris bestod i ett antal kraschade relationer, antagligen utstött från samhället då hon kom mitt på dagen när inga andra var där. Hon var samarier och dessutom kvinna, på den tiden den svagaste etniciteten i en förtryckande mansdominerad kultur. Och hon var törstig, bokstavligen visst men djupast hade fanns tomheten där.

Livets källa
Då kommer vändningen, men inte direkt. Kvinnan ser först en man som ska hämta vatten, hon förstår ingenting, för det första vad gör en judisk man här mitt på dagen. Men det är något annorlunda, det finns liksom en dragningskraft i det han säger.
”Den som dricker av det här vattnet blir törstig igen. 14 Men den som dricker av det vatten jag ger honom blir aldrig mer törstig. Det vatten jag ger blir en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv.” 15 Kvinnan sade till honom: ”Herre, ge mig det vattnet, så att jag aldrig blir törstig och behöver gå hit efter vatten”.
Tre saker är värda att fundera på i den här situationen.
(1) För det första; Jesus kommer till platsen där kvinnan är varje dag, mitt i hennes vardag. Hon var antagligen vid brunnen mitt på dagen för att hon var utstött pga etnicitet, kön och sina många kraschade relationer. Där kommer Jesus till oss, mitt i vår vardag.
(2) För det andra så förstår kvinnan först när hon vänder sig till Jesus.
I 1 Kor 3:16 så står det så här. “För den som vänder sig till Herren ska slöjan tas bort. Herren, det är anden. och där Herrens ande är där är frihet”. När vi vecka efter vecka vänder oss mot Gud i bön, i sången, i gemenskapen så gör vi oss tillgängliga för Guds ande och vi får syn på Gud i våra liv. Det är lite som att Guds ande är glasögonen som gör att vi ser Guds rike och hans verk i våra liv.
(3) För det tredje är törsten vägen till källan. När vi kommit i kontakt med vår brist, med tomheten, där i botten av oss själva, då kan Guds ande låta källan börja sippra och den törsten kan släckas.
Så Jesus kommer till oss mitt i livet och knackar oss på axeln, när vi vänder oss emot honom och möter hans ansikte så kan anden väcka törsten och fylla den tomhet som lagts i oss. Som vi ber i varje gudstjänst “ Vänd ditt ansikte emot oss och ge oss frid”.

Att se och bli sedd.
Den älskandes ansikte mot den älskades ansikte.
Genom kyrkohistorien så har bilden haft en oerhört viktig plats. Gå in i vilken kyrka som helst och titta upp i taket så ser ni de fantastiska konstverken. Luther kastade kanske ut barnet med badvattnet när han förbjöd helgonbilderna. För att se på andra som gått före så kan vi se en skymt av Jesus. Framförallt älskar jag att titta på bilder av Jesus.
I Johanneskyrkan så hade vi en stor bild av Jesus med ett knäfall framför. Varje vecka i samband med ljuständningen så böjde jag knä och lät mina ögon vila på bilden. Den älskandes ansikte mot den älskades ansikte. Som ett barn som kryper upp hos en förälder. I Jesu ögon så kan vi äntligen se hur älskade vi är, i Jesu ögon så blir vi fullkomnade.
Utifrån detta så är det mycket fascinerande att det arabiska ordet ayn betyder både blick eller öga och källa.

Epilog
Vad tar vi med oss från denna text? Vi kanske kan lära oss något från munkarna. De pratar ofta om kontemplativ bön. Det kan kort beskrivas som en ordlös bön där vi mer vänder oss mot Gud för att väcka “livets källa” än den kanske lite vanligare förbönen där vi lyfter våra behov inför Gud.
Peter Halldorf skriver så här . Det är att skåda vad ”inget öga har sett och inget öra hört” och så utbrista: ”Jag lever, fast inte längre jag själv, det är Kristus som lever i mig!”
Detta kan kännas lite flummigt eller svårt men för mig har det tagit bort en del av det som lätt blir kravfyllt med bön.
Så några korta tips för att vända sig mot Guds ansikte i vardagen.

  1. Be den enkla Jesusbönen- Jesus Kristus, förbarma dig över mig.
  2. Ha en påminnelse med dig. I min rockficka ligger det här korset. Jag vet att Mathias alltid bär ett kors runt halsen. Det är att vända sig mot Gud.
  3. Använd ordlösa böner. Gör korstecknet om du är bekväm med det, böj knä eller knäpp dina händer. Allt detta vänder din uppmärksamhet mot Gud.

Till sist, Nils ord igen. Den älskandes ansikte mot den älskades ansikte. Så glöm inte bort vem du är du älskade, dina fräknar är räknade, dina fräknar är räknade.

Här är filmklippet med Nils ord

Låt oss be.