Jesus är vårt hopp
Som människor drabbas vi lätt av av hopplöshet. Vad betyder hopp för dig? Vad ger dig hopp? Läs glimtar om det det kristna hoppet som har ankaret som symbol.
Publicerat 30 januari, 2022
Jesus är vårt hopp
Sedan inföll en av judarnas högtider, och Jesus gick upp till Jerusalem. Vid fårdammen i Jerusalem finns ett bad med det hebreiska namnet Betesda. Det har fem pelargångar, och i dem låg en mängd sjuka, blinda, lama och lytta. Där fanns en man som hade varit sjuk i trettioåtta år. Då Jesus såg honom ligga där och fick veta att han varit sjuk länge frågade han honom: ”Vill du bli frisk?” Den sjuke svarade: ”Herre, jag har ingen som kan hjälpa mig ner i bassängen när vattnet börjar svalla. Medan jag försöker ta mig dit hinner någon annan ner före mig.” Jesus sade till honom: ”Stig upp, ta din bädd och gå.” Genast blev mannen frisk och tog sin bädd och gick. Men det var sabbat den dagen
Johannesevangeliet 5:1–9
Inledning
Igår låg jag i sängen och drog mig när det plötsligt började skvätta vatten på min arm. Jag sträckte trött handen mot fönsterbrädet, och hoppades på inbillning, men nejdå – det var alldeles vått. Det hade börjat regna in i vårt sovrum. Jag och Tobias gick ut i blåst och regn, för att komma åt fönsterfodret ovanför fönstret. Medan Tobbe grejade där uppe stod jag nere och höll i stegen. Det var lerigt och halt. Den där känslan av hopplöshet började sprida sig; inte en grej till! Dessutom, allt så grått och brunt. Så ser jag plötsligt, vid mina fötter – snödroppar!
Finns det något tydligare tecken på att livet börjar återvända, mot som det kan verka alla odds? Det är förstås naturligt att snödropparna kommer år efter år, men ändå: ett tecken för hopp, för att vi går mot ljusare tider.
Vad betyder hopp för dig? Vad är hopp? Var i ditt liv behöver du hoppet som mest just nu?
Textens sammanhang
Dagens text hämtar vi från början av Johannesevangeliet. Nyligen har Jesus mött kvinnan vid brunnen i Samarien, sen har han helat en mans tjänare i Galileen och nu har han gått upp till Jerusalem. Vi är precis i början av av kapitlen som ibland går under rubriken ”Jesus och högtiderna” (kap. 5-11).
I Johannes visar Jesus vem han är genom sju tecken och sju stycken ”jag är”. Dessa uttalanden, “jag är”, går att koppla ihop med de olika tecknen.
Norr om tempelplatsen fanns fårdammen, eller fårporten som det också också går att översätta det med, eftersom det var en port där man förde igenom får när de skulle offras. Den benämns redan i Nehemjas bok i Gamla testamentet.
Helandet vid fårporten, det tredje tecknet, kan kopplas ihop med när Jesus säger ”Jag är grinden för fåren”. Tecknet han gör i det förra kapitlet, där han helat en mans tjänare i Kanaan när han själv var på väg, kan kopplas ihop med hans ”Jag är vägen, sanningen och livet”. Matundret som han gör i kapitlet efter, när han mättar 5 000 män (6:5–14) bekräftar hans ”Jag är livets bröd” (6:35), osv.
Det Jesus gör vid Betesda leder direkt efter till ett försvarstal och konfrontation med judarna eftersom det var sabbat. Jag tänker att det är viktigt att ibland påminna oss om varför Johannes använde ordet judarna för att beskriva Jesu ständiga motståndare. För oss kan det kännas olustigt. Det fanns ju många religiösa rörelser vid den här tiden och den som Johannes motsätter sig var en inflytelserik grupp som påvisade en lagisk judendom och som var mycket kritiska till Jesu efterföljare. Det är alltså den här specifika gruppen som han vänder sig mot och kallar ”judarna” – inte det judiska folket i stort. Tyvärr har ju Johannes texter genom historien används som grund för antisemitism. Det här är såklart en av anledningarna till att det är så viktigt att studera texterna och deras sammanhang.
Så till texten
Idag är temat Jesus är vårt hopp och nån som verkligen får uppleva det är ju mannen som ligger vid dammen. Mannen led troligtvis av både smärta från sjukdom, ett utanförskap i samhället och djup ensamhet. Han verkade inte ha några vänner som kunde hjälpa honom ner till vattnet.
Man kan se den grymma bilden framför sig: desperata sjuka människor som skyndar sig allt de kan och armbågar sig fram för att få plats och först hinna ner i bassängen när vattnet svallade. Tron på vattnets helande och renande krafter visar på den folktro som var vanlig under antiken. Gud skulle aldrig ställa lidande människor mot varandra i en sån grym tävling. Sådan är inte Gud. Och det kommer snart Jesus visa när han gör sitt tredje tecken.
Vi kan förvånas över hur Jesus bemöter mannen som ligger där och berättar att han varit sjuk länge. Tänk att ha varit sjuk i 38 år. Och så frågar nån: ”Vill du bli frisk?” Man kan tänka: vilken dum fråga – är det inte uppenbart? Men notera att mannen svarar inte ja på Jesu fråga. Varför gör han inte det?
Kanske blir han ställd och förvånad. Kanske tvekar han på grund av rädsla att bli lurad igen? Kanske blir det för läskigt att våga hoppas på ett annat liv. Och hur skulle ett sådan liv bli? Oro och osäkerhet för framtiden. Mannen hade ju varit sjuk och utstött så länge – det var ju hans identitet. Det här livet var ju i alla fall tryggt och välbekant.
Trots att mannen inte svarar ja så helar Jesus honom. Inte för att han inte bryr sig om eller respekterar mannens svar, men han känner honom helt igenom. Han vet vad mannen vill och längtar efter innerst inne. Och han vet att det kan vara svårt för oss människor att säga ja till det vi verkligen vill.
Till oss idag
Mannen svarade med berätta om allt det som aldrig hade funkat förut, om dem som aldrig hjälpt honom, de som hann före. Jag kan känna igen mig mycket i mannen. Ibland vågar jag inte lita på att det finns något bättre för mig, att det finns alternativ till min situation. Att Jesus vill mitt bästa. Det är lätt att fastna i det negativa. Varför skulle det bli annorlunda den här gången? Vi får uttrycka allt det där till Jesus: bitterhet, rädsla, besvikelse, ilska över att saker är som de är. Han tål det och vill veta hur vi har det. Men han vill också – och kan också – vända vår situation. Han vill komma med frid och liv, om vi söker honom och låter honom.
Vad sätter du ditt hopp till? Vad hoppas du på? Det finns de som inte gillar ordet hopp. ”Hoppas inte för mycket, det kanske är för bra för att vara sant.” Många förknippar det med besvikelser. Man hoppades som barn på att få en kanin men fick det aldrig, man hoppas gång på gång på den där trisslotten som kan ge ett annat liv, man hoppas att den där personen ska höra av sig, men det händer inte
Jag tänker att det kan vara ganska sårbart med vårt mänskliga hopp eftersom det avslöjar så mycket om oss själva: det vi längtar efter och det vi är osäkra på. Det vi hoppas på är ju naturligt associerat med förväntningar. Och det är bra! Vi människor behöver hopp, det kan driva oss framåt. Som ni vet så sägs det ju att “hoppet är det sista som överger människan” och jag tänker att det gäller både i stort och smått. Som hoppet om bra väder i sommar, ett nytt jobb, lättade restriktioner, trygghet för nära och kära, osv.
Men hoppet som Jesus är och ger oss är ett annat slags hopp, ett fast hopp som ett ankare: hoppets symbol. Vi kan lita på det eftersom han genom historien har visat med ord, tecken och handling vem han är. Vi kan känna oss hopplösa i oss själva, men på grund av vem Jesus är så finns det hopp. Han är vägen, sanningen och livet och han dog och uppstod för oss. Och han verkar än idag, just nu. Ett hopp för oss var och en – och för den här världen.
Jag ber att vi, i veckan som nu ligger framför oss, ska få bli påminda om det hoppet i våra liv – precis som jag blev när jag såg snödropparna titta fram vid mina fötter.
Amen.
Här kan du även lyssna till predikan
