Jans predikan på Kristi Himmelsfärdsdag

En text från Apostlagärningarna 1:1-11 är föreslagen för läsning varje år i kyrkoåret. Det är inte så ofta under året som det sker, men det är mycket relevant i detta sammanhang eftersom den beskriver mycket tydligt denna dags händelser för snart exakt 2000 år sedan.
Under torsdagens friluftsgudstjänst på ”Snäckan”, Equmeniakyrkans sommargård i Klintehamn, valde jag att läsa ur Nya levande bibeln.

”Käre Theofilus! I mitt första brev berättade jag för dig om vad Jesus gjorde och lärde. Jag berättade om hur han blev upptagen till himlen efter ha undervisat sina utvalda apostlar genom den helige Ande. Under de fyrtio dagarna efter korsfästelsen visade han sig gång på gång för dessa apostlar, och på många sätt bevisade han för dem att han levde. Vid dessa tillfällen talade han till dem om Guds rike. Vid ett av dessa tillfällen sa han till dem att inte lämna Jerusalem förrän den helige ande kommit till dem, som Fadern hade lovat. Det var något som han tidigare hade talat med dem om. Johannes döpte er i vatten, påminde han dem, men om några få dagar ska ni bli döpta i den helige Ande.
När han en annan gång visade sig för dem frågade de honom: Herre, ska du nu befria Israel och låta oss bli en självständig nation igen? Den tidpunkten bestämmer Fadern, svarade han, och det är inget som ni får veta. Men när den helige Ande kommer till er, skall ni få kraft att vittna om min död och uppståndelse för människorna i Jerusalem, i Judeen, i Samarien och över hela jorden. Strax efteråt lyftes han upp i skyn och medan de stod och stirrade efter honom försvann han i ett moln. De försökte att få se ännu en skymt av honom, men då stod plötsligt två vitklädda män bland dem och sa: Ni män från Galileen, varför står ni här och tittar mot skyn? Jesus har återvänt till himlen, men en dag ska han komma tillbaka hit på samma sätt som han for upp!”

Apostlagärningarna kan man säga är en direkt fortsättning på Lukasevangeliet, och det är ju samma författare, nämligen läkaren Lukas. De två böckerna knyts samman av de två första verserna i Apostlagärningarna, som med de tre första raderna ger en sammanfattning av Lukasevangeliet. Detta evangelium som visar oss hur Jesus föddes, växte upp, frestades, förklarades, botade sjuka, lärde, led, dog och uppstod.
När man läst ut Lukasevangeliet skulle man kunna ställa frågan, var detta allt om Jesus en lära, eller berättelse som tog slut här? Nej, vi som har facit i handen vet att detta var begynnelsen av Kristendomens historia, fortsättningen kommer ju här.
Hela Apostlagärningarna är en berättelse om Guds rikes utbredande över hela den dåtida världen, genom den kraft som apostlarna fick genom den helige Ande, som de hade blivit lovade.
Alla händelser från påsken och fram till nu hade han redan undervisat dem om. I vers 8 får vi svaret varför talet om Jesus inte har kunnat stoppas genom alla tider.

”Men när den helige Ande kommer till er skall ni få kraft att vittna om mig över hela jorden.”

Oftast översätts just de orden med -till jordens yttersta gräns-.
Apostlagärningarna avslutas med Paulus vistelse i Rom, dit hade han längtat och förberett sig för att resa under en längre tid. Världsmetropolen i romarriket, som också var ockupanter av länderna kring Medelhavet inklusive Israel, under denna tid. Vi kan läsa från sista kapitlets 30-31 vers i Apg.

”Där stannade han i hela två år på egen bekostnad, han tog emot alla som kom för att besöka honom, och han förkunnade Guds rike och undervisade om Herren Jesus Kristus, med stor frimodighet och utan att bli hindrad.”

Så har evangeliet varit ostoppbart tiderna igenom, trots stora lidanden och i vissa fall stora förföljelser, så har andefyllda frimodiga Kristi efterföljare utvidgat Guds rikes områden, till jordens yttersta gräns. Inga murar eller järnridåer har satt stopp
för evangelium, det glada budskapet.
Efter löftet om den helige Ande står det i dagens text: ”Strax efteråt lyftes han upp i skyn.”
Lukas skriver om denna händelse i sitt evangelium kapitel 24:50-51

”Han tog dem med sig ut ur staden, bort mot Betania, och han lyfte sina händer och välsignade dem. Medan han välsignade dem, lämnade han dem och fördes upp mot himlen. De föll ner och hyllade honom, sedan återvände de till Jerusalem under stor glädje. Och de var ständigt i templet och prisade Gud”.

Redan i Gamla testamentets texter finns förutsägelser om att Jesus skall återvända till himlen på samma sätt som apostlarna fick se honom lyftas mot skyn. Bland annat i Profeten Daniels bok, som är den gammaltestamentliga texten för denna Kristi himmelsfärdsdag. Daniel kapitel 7 vers 13-14:

”I min syn om natten såg jag, och se, en som liknade en människoson kom med himlens skyar. Han närmade sig den Gamle och fördes fram inför honom. Åt honom gavs makt och ära och rike, och alla folk och stammar och språk skall tjäna honom. Hans välde är ett evigt välde som inte kan ta slut, och hans rike skall inte förstöras.”

Profeterna i Gamla testamentet verkade under århundraden, men plötsligt tystnade deras röster och det blev tyst från himlen under cirka 400 år. Många tröttnade på profeternas löften om Messias som skulle komma, men de som trodde på vad som stod skrivet levde i förväntan.
Hälsningen från de två vitklädda männen ”Han skall komma tillbaka på samma sätt” gäller än. Jag är medveten om att talet om korset och Jesu andra tillkommelse kan beskrivas med Bibelns egna ord: ”Detta är en dårskap för världen, men ett hopp för dem som tror”.
Ta emot Jesu välsignelse, som var det sista han gjorde innan han lyftes mot skyn. Det kan också bli ett hopp och en trygghet i en för övrigt otrygg värld. Till allra sist säger oss Bibeln väldigt tydligt: Så trösta varandra med dessa ord.

Med önskan om Guds välsignelse till dig som läser dessa ord!
Jan Olander

• Dela