Ingenting ska fattas mej…hälsning från pastor Jan


Kära läsare av mina betraktelser för söndagarna i dessa Coronatider!

Förra veckan (den 26 april) var tredje söndagen i påsktiden, då var en av texterna Psalm 23, om den gode herden. Gå gärna tillbaka till den texten från förra betraktelsen och läs den igen.
En för mig okänd författare skrev så här en gång: ”Den österländske herden intog en alldeles särskild ställning till sin hjord, mellan honom och de stumma djuren uppstod en vänskap som inte har sin motsvarighet i vårt land. I den tidiga morgonstunden förde han sin hjord från fållan till betesmarken. Hela dagen vaktade han dem troget, för att inga kringströvande rovdjur eller rövarband skulle skada eller röva bort ett enda får. Han ledde dem till vatten, för att de skulle släcka sin törst.
Om något litet får inte hängde med de övriga, var han framme och tog det i sin famn och bar det fram för de andra, om något får gick vilse, sökte han upp det så fort som möjligt. Var det fara å färde var han beredd att försvara hjorden med sitt eget liv som insats. Hjorden och herden levde så nära varandra att de blev verkliga vänner, så nära vänner att de kände igen sin herdes röst, och kom genast när han kallade på dem:”
Vilken talande bild, vilken underbar illustration. Jesus, den store herden, är ändå mer för oss än vad denna bild kan ge oss. Hans herdehjärta brast för dig och mig på Golgata kors, för att rädda oss från allt ont som kan drabba oss nu och i framtiden. Kan vi bekänna Herren är min herde, med betoning på min?
Ett litet ord med stor betydelse, det är en sak att erkänna Jesus som en historisk personlighet, eller att erkänna att han är min herde.
I bibeln läser vi om en man som hette Nikodemus, han var en mycket ansedd och uppsatt person i Israel, han hade hört om Jesus och hans förkunnelse och blivit intresserad. Därför smög han till Jesus mitt i natten, kan vi läsa om i Johannes evangeliet 3 kapitel andra versen. Hans fråga var: ”Hur skall jag kunna bli frälst (räddad) och bli en av dina efterföljare?” Svaret blev ”Du måste bli född på nytt”.
Detta är den avgörande frågan, det måste ske ett skapelseunder, då får man ett nytt livsmål, ett nytt livsinnehåll, då kan man använda orden Herren är min herde.
Efter ”Herren är min Herde” står det ”och därför har jag allt vad jag behöver” eller det som allra flest känner igen ”Mig skall inget fattas”. Kung David, som skrivit psalmen, uttalade dessa ord med tanke på framtiden. Du tänker kanske att det måste väl vara överord, en sorts framgångsteologi ca 1000 år före Kristi födelse! Men vid närmare eftertanke, så förstår man att det hade en verklig betydelse, varför? Jo David hade ett nära och innerligt Gudsförhållande, där han var lika trygg om framtiden som fårhjorden som följde herden. Han kunde säga Herren är min herde.
”Inget skall fattas”
Ytligt betraktat skulle man kunna tro och lägga den betydelsen att när jag har blivit en kristen, så blir livet som en dans på rosor. Men så vill och kan jag inte tolka detta uttalande. Tillvaron är sannerligen rik på växlingar och det är befogat att ge rum för den tanken, att vi till vår fostran får möta prövningar, motgångar och sorger av olika slag. Om detta fattas i en kristen människas tillvaro, skulle det vara en fara för vår utveckling. Därför säger oss bibeln i Romarbrevet 8:28 ”Vi vet att för den som älskar Gud samverkar allt till det bästa”.
Ibland kan vi möta medvandrare på vägen som undrar vad som händer i deras tillvaro, de kan ibland uttrycka det som om Gud har glömt dem i deras prövningar och händelser som vållar smärta. Men bibeln säger tydligt ”Jag är med honom i nöden, jag skall rädda honom och låta honom komma till ära”. Det vill säga, att mörka moln kan komma över ditt liv, men snart upptäcker du att det var Gudomlig vishet och kärlek som uppenbarades i det mörka molnet.
Vi får ta till oss Aposteln Petrus ord i 1 Petrusbrevet 4:12-13: ”Kära vänner, bli inte förvirrade eller förvånade när ni möter de svåra prövningar som ligger framför er, för det är inget ovanligt som händer er. Var i stället glada, för dessa prövningar skall göra er till Krist medbröder i hans lidande.”
Men nu är det så att Kristus själv delar våra prövningar och leder oss med fasthet igenom allt som kan tänkas drabba oss. En av de kristna sångförfattarna i mitten av 1900-talet (Egon Zandelin) skrev cirka 1500 sånger. En av dom hade en refräng som löd så här ”Varje moln har en kant utav silver”. Vilken rikedom och glädje att få se det så. Faktum är att med mitt snart 60-åriga perspektiv som kristen så kan jag se tillbaka på ett liv med många glädjestunder tillsammans med den gode Herden, eller som en annan sång säger ”Lägg tillsammans Guds välsignelser, räkna alla hans välgärningar. Tänk på allting, både smått och stort, och du skall förvånas vid vad Gud har gjort”.
Tänk på detta i orostider, när det inte går som du har tänkt eller räknat ut, att du får se när du tittar i backspegeln hur de stora bergen som tycktes hopa sig och fördunkla din tillvaro egentligen bara var små grushögar där den gode Herden banade väg för din fot till nya välsignelser.
Nu önskar jag dig som läst dessa rader Guds välsignelse med Paulus ord i 2 Korinthierbrevet 13:11.
”Och till sist säger jag er. Var glada, väx till i Kristus, Lev i harmoni och frid! Kärlekens och fridens Gud skall vara med er.”

Vallstena den 3/5 2020
Jan Olander