Friheten i Kristus

Inledning
Du är det finaste jag vet, sjöng Björn Afzelius i sin sång till friheten. Vi älskar att prata om frihet. Vad är frihet för dig? Frihet kan vara att låta vinden ta tag i en vid havet, frihet kan vara att se fram emot en lång ledighet utan krav.

Kampen för frihet är ju aktuell idag i Belarus, i Ryssland och andra ickedemokratiska länder.
Genom historien så har människor kämpat för sin frihet, alltifrån slavarnas kampsånger vid Missisippis vatten till demonstrationer i Belarus och Black Lives matters rörelsen.
Friheten verkar ibland vara större än livet självt. I den gamla klassiska filmen Braveheart kämpar skottarna för sin frihet gentemot storebror England. När Mel Gibson utbrister “ They can take our lives but they can never take our freedom! “ visar det att friheten är inte bara för mig personligen utan för det större kollektivet, ett högre syfte än mig och mitt.

Men i vår tid har begreppet frihet ofta kopplats samman med oberoende. Vi ska vara fria att välja vad vi vill bli, vi ska inte vara beroende av andra utan ska klara oss helt själva. Men
frågan är om individualismens sätt att se på frihet snarare blir kontraproduktivt och leder till ensamhet och fångenskap.

Idag ska vi se vad bibeln säger om friheten i Kristus som är dagens tema.
Vi läser dagens episteltext. Gal 4:31-5:6
Alltså, bröder, är vi inte barn till en slavinna utan till den fria kvinnan. Till den friheten har Kristus befriat oss. Stå därför fasta, och låt ingen lägga på er slavoket igen.
Hör på vad jag säger er, jag Paulus: om ni låter omskära er har ni ingen nytta alls av Kristus. Jag försäkrar er igen: var och en som låter omskära sig är skyldig att hålla hela lagen. Ni är utestängda från Kristus, ni som söker er rättfärdighet i lagen; ni har hamnat utanför nåden. Ty vi väntar oss i vår ande att genom tron vinna den rättfärdighet som är vårt hopp.
I ett liv med Kristus Jesus kommer det inte an på omskärelse eller förhud, utan på tron, som får sitt uttryck i kärlek.

Från Tomhetens välde till en ny skapelse
När Paulus skriver till Galatien skriver han till ett sammanhang där det antagligen kommit några judekristna lärare som korrigerat det som Paulus lärt ut på sina missionsresor. De menade att de kristna visst behövde omskära sig och lyda lagen för att leva som kristna. Därav talet om om omskärelsen. För att förstå dagens text
behöver vi förstå syftet med brevet. I 1:3 skriver han så här. “Nåd och frid från Gud, vår fader, och herren Jesus Kristus, som offrade sig för våra synder för att rädda oss ur den nuvarande onda tidsåldern, efter vår Gud och faders goda vilja.”
Paulus beskriver det judiska sättet att förstå världen. Den gamla tidsåldern tog sin start i syndafallet och skulle avslutas med att Messias kom tillbaka. Paulus predikar att Jesus död och uppståndelse är brytpunkten mellan den gamla tidsåldern och en ny skapelse.
Omskärelsen var den identitetsmarkör som visade att judarna var Guds folk. I den delen av historien bar de Guds närvaro på jorden som en del i frälsningshistorien.
Deras roll var att visa på Guds helighet och närvaro genom att hålla lagen. Men profeternas ord om Messias riktade alltid ögonen mot framtiden, att jorden skulle räddas från all ondska.

När Jesus dör så inleds den nya skapelsen och Guds frälsningsplan fullbordas. MEN den gamla tidsåldern löper liksom parallellt då vi inte ser att all ondska är borta. Det är det som teologerna brukar benämna med att Guds rike är redan nu men ännu inte.

Den gamla tidsåldern håller till viss del fortfarande sitt grepp om oss. Och det kusliga är att de senaste decennierna har en bedräglig bild av frihet varit rådande. “ Du kan bli vad du vill, maximera livet, om du bara” Individualismen har kapat trådarna till våra rötter och värderingar samtidigt som sociala medier matar oss med budskap om att skapa den perfekta bilden av ditt liv. Tänk vilken frihet! Du kan vara precis vem du vill! Men ändå ökar den psykiska ohälsan kraftigt och människor verkar vara ängsligare och mer beroende av vad andra tycker.

Så frihet utan en riktning är som en båt som slitit sig, den går till slut under.
Friheten i Kristus har en riktning mot honom som är världens vändpunkt.

Älska din medmänniska som dig själv.
Om vi läser vidare i kap 5 i en parafras så står det så här.
“Syskon, ni är kallade till frihet. Men utnyttja inte friheten till att följa er gamla mänskliga natur, utan tjäna varandra i kärlek. Detta bud sammanfattar hela lagen:
”Du ska älska din medmänniska som dig själv.”
Det verkar alltså handla om att frihet inte är en frihet från andra utan friheten finns i kärleken till varandra.
Friheten i Kristus är alltså att vända sig mot den nya skapelsen och bort från den onda tidsåldern.
Vi får hjälp att förstå längre ned i texten där andens frukt räknas upp. 5 22 Men andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, 23 ödmjukhet och självbehärskning.

Friheten i Kristus är alltså inte en känsla av frid när jag ber utan det är rakt igenom relationellt. Det första är att älska människor, det är frihet. Vi får ofta höra att tron och religionen är något privat.

För mig blir det så otroligt viktigt att få fira gudstjänst och möta alla er. För vid fikat, i gemenskapen, i sången får jag smaka lite av den frihet som den nya skapelsen ger oss.

Det kan vara när jag fått sitta när barnen än en gång gör samma sak för hundrade gången och jag får välja tålamod och vänlighet istället för vrede.

Det kan vara när vi trofast avsätter en massa tid för att iordningställa och driva gymmet och Snäckan. Allt för den större saken att skapa mötesplatser mellan människor.
Det kan vara när vi utan egen vinning visar godhet mot en granne som vi vet sitter ensam.

De goda nyheterna mina vänner är ett lågmält frihetens manifest där Anden hjälper oss att välja andra framför oss själva, att välja gemenskap framför individualismen, att genom att älska människor genomsyra den här världen med den nya skapelsen.
Där finns friheten i Kristus.
Låt oss be!

• Dela