Döden och livet

16:e söndagen efter trefaldighet – Döden och livet –
En av de föreslagna texterna för denna söndag i kyrkoåret är hämtad från Filipperbrevet 1: 20 – 26 (Folkbibeln)
”Det är min längtan och mitt hopp att jag inte på något sätt ska stå där med skam, utan att Kristus nu som alltid ska bli frimodigt förhärligad i min kropp, vare sig jag lever eller dör. För mig är livet Kristus och döden en vinst. Men om livet här i kroppen innebär att mitt arbete bär frukt, då vet jag inte vad jag skall välja. Jag dras åt båda håll. Jag har en längtan att bryta upp och vara hos Kristus, det vore mycket bättre. Men för er skull är det mer nödvändigt att jag får leva kvar här i kroppen. Det är jag övertygad om, och jag vet att jag ska få leva och vara kvar hos er alla och hjälpa er till framsteg och glädje i tron. När jag är tillbaka hos er igen får ni ännu större anledning till glädje i Kristus Jesus för min skull.”

I det här avsnittet av Paulus brev till församlingen i Filippi, påminns jag återigen om en församlingsmedlem i den frikyrka där jag hade min tjänst under några år.
Damen ifråga fyllde vid det här tillfället 99 år. Vid tidigare möten med henne, hade hon berättat om sitt strävsamma liv. Född på den senare delen av 1800- talet, vigdes på 1920-talet med sitt livs kärlek, som hon själv uttryckte det. Mannen var skogsarbetare och de bodde en bit utanför samhället i en liten stuga, utan el eller rinnande vatten. Där kom det i ganska rask följd 6 stycken barn. När det sjätte barnet var endast något år gammal omkommer mannen i en olycka i sitt arbete. Där stod hon nu själv med alla barnen, utan hjälp eller barnbidrag, och hon berättade för mig om hur hon tvättade åt andra familjer och på så sätt försörjde hon familjen. Barnen växte upp och intygade vid hennes födelsedag att de hade haft en god uppväxt i den lilla stugan i skogen. 1976 gick hennes vedeldade köksspis sönder och hon blev tvungen att flytta in till en lägenhet i samhället. Hade inte spisen kraschat, hade jag säkert bott kvar där än, konstaterade hon.
Vid födelsedagen var alla barn med respektive med, vi blev ett stort gäng. När kyrkoherden och jag sätter oss framför jubilaren, säger min vän kyrkoherden, citerande bibelstället som vi läst med varandra och säger, ”tant det är väl som Paulus säger, att tant både längtar hem men ända vill vara kvar här i livet”, varpå hon utbrister med en bestämd röst näää jag vill bara flytta hem!!!! Dessutom tillägger hon att hennes liv har bestått i att be för barn och barnbarn samt församlingen. Jag har gjort min tjänst, nu längtar jag bara hem!

När Paulus skriver sitt brev till de troende i Filippi omkring år 61, sitter han i fängelse i Rom. Församlingen som fanns där grundades av honom under hans andra missionsresa och faktum är att detta är den första kristna församlingen som grundades i Europa. De hade sänt en gåva till honom, som gladde honom mycket. Så mitt i sin situation med döden som ett verkligt hot, skriver han ett brev till sina troende vänner, ett tackbrev för deras tro och deras uthållighet i att sprida de glada nyheterna, evangelium om Jesus.

Brevet har också kallats för glädjens brev och nyckelversen finns i det 4 kapitlet vers 4.
”Var alltid fyllda av glädje i Herren! Jag säger det om igen: Var glada”
Vad betyder det då att vara fyllda av glädje i Herren? Är det synonymt med lycka? Lycka kan vara att få den rätta julklappen eller att få en moped när man fyller 15. Det kan vara att gå hand i hand med den man älskar eller uppfyllelsen av en drömsemester. Alla vill väl finna lyckan och för en del är det ett livsprojekt att jaga fast lyckan. Men oftast går lyckan sin väg och förtvivlan kommer i dess ställe.

Låt oss i stället fundera lite över ordet glädje. Den når djupare och är starkare Det är en tyst stilla övertygelse om Guds kärlek och verk i oss och en tillförsikt om att Gud finns med i allt som händer. Lyckan kommer lyckan går beroende på omständigheterna, men glädjen i Kristus består.
Brevet till Filippi var, som tidigare påtalats, ett riktigt glädjebrev och vill också påminna oss idag, och lyfta fram, den sanna glädje som finns i livet som Kristen. Orden ”att glädja sig” och ”glädje” förekommer inte mindre än 16 gånger i de fyra kapitel som brevet består av.

Trots att Paulus flera gånger under sina missionsresor haft dödshot över sig och lidanden av olika slag, kunde ingenting ta bort den djupa glädjen och tillförsikten som han hade i sin tro på Jesus Kristus.
Dessutom var hans inställning till livet helt klar, ”Men för er skull är det nödvändigt att jag lever kvar hos er, även om jag längtar hem till gemenskapen med Kristus”. Hans liv var fyllt med längtan efter att få vara till glädje och nytta för sina medmänniskor den stund han hade på denna jord.

Så kan vi sammanfatta söndagens tema med det som är det säkra här i livet: att vi alla är uppsagda för flytt, förr eller senare måste vi bryta upp från detta liv.

Kung David i gamla testamentet, hade många strängar på sin lyra, bland annat var han en stor psalmförfattare. I en av sina psalmer med nummer 39 i Psaltaren säger han:
”Herre låt mig förstå att mitt liv har ett slut, och att det finns en gräns för mina dagars mått, så att jag inser hur förgänglig jag är.”

Paulus i nya testamentet bär på samma tankar, men som vi sett, närmar han sig den gränsen med en tro som bär inför detta livets avslutning. Han säger i sitt andra brev till den unge Thimoteos, nästa generation av förkunnare av de glada nyheterna, så här i 1 kapitlet vers 9 -10. (öv. Handbok för livet)
”Det är Jesus som har frälst oss och valt ut oss för denna heliga uppgift, inte för att vi förtjänar det utan för att det ingick i hans plan långt innan världen skapades. Han ville visa sin kärlek och nåd till oss genom Kristus. Och nu när Jesus Kristus har kommit, har allt blivit klart för oss. Han bröt dödens makt och genom tron på honom blir vi odödliga och får del av det eviga livet.”
En annan översättare uttrycker det så här i slutet av den 10 versen: ”Jesus har brutit dödens makt och genom tron på honom får vi evigt liv. Detta är det glada budskapet.”

Tydligare kan det inte sägas, tron på Jesus ger oss en glädje och tillförsikt som bär genom allt.
När generationsväxlingen ganska snart var förestående, kunde Thimoteos bygga vidare på vad generationen innan honom hade grundlagt.

Med denna lilla betraktelse vill jag önska dig som läser detta
Guds rika välsignelse över ditt liv.

Vallstena den 27/9 2020
Jan Olander

• Dela