Det lilla ordet “med”

I vår församling har vi det senaste året vi varit i en process av församlingsutveckling. Vi har samtalat kring hur är vi kyrka i den tid, på den plats och i den gemenskap vi är. Vi har kommit fram till ett antal områden där vi döpte om “övrig verksamhet” till ”kyrkan i bygden”. Idag är temat sänd mig och jag tänker att det är just det som kyrkan i bygden handlar om.

Evangelisation är ett begrepp som jag ibland känner en viss obekväm känsla inför för. Vilka associationer får du? Kanske att lite motvilligt prata om Jesus på stan, en viss “borde” känsla och “det är inte för mig”? Idag ska vi se hur ett litet ord kan förändra hur vi ser på evangelisation, verksamhet och kyrka.

Vi ber.

Vi läser från Luk 1:1-5

En gång när han stod vid Gennesaretsjön och folket trängde på för att höra Guds ord fick han se två båtar ligga vid stranden; fiskarna hade gått ur för att skölja näten. Han steg i den ena båten, som tillhörde Simon, och bad honom att ro ut ett litet stycke. Sedan satte han sig ner och undervisade folket från båten. När han hade slutat tala sade han till Simon: ”Ro ut på djupt vatten och lägg ut näten där.” Simon svarade: ”Mästare, vi har hållit på hela natten utan att få något. Men eftersom du säger det skall jag lägga ut näten.” Och de gjorde så och drog ihop en väldig mängd fisk. Näten var nära att brista, och de vinkade åt sina kamrater i den andra båten att komma och hjälpa till. De kom, och man fick så mycket fisk i båda båtarna att de höll på att sjunka. Då kastade sig Simon Petrus ner vid Jesu knän och sade: ”Lämna mig, herre, jag är en syndare.” Ty han och de som var med honom greps av bävan när de såg all fisken de hade fångat – likaså Jakob och Johannes, Sebedaios söner, som hörde till samma fiskelag som Simon. Men Jesus sade till Simon: ”Var inte rädd. Från denna stund skall du fånga människor.” Då rodde de i land, lämnade allt och följde honom.

I påskas så predikade jag utifrån Johannes 21 där Jesus efter uppståndelsen återvände till lärjungarna när de hade gått ut för att fiska. Dagens text innehåller i stort sett samma dramaturgi. Det vi ser är egentligen tre rörelser som jag tänkte att vi skulle titta lite närmare på.
Närvaron, omvändelsen och sändningen.
Alla tre förutsätter varandra, lite som treenigheten.

Närvaron

Först ska vi fundera lite kring närvaro och jag tänkte presentera några scenarier och fundera hur vi ser på närvaro i dessa. Den första rör sommarens intensiva sociala tillvaro. Nu när pandemin försiktigt börjar släppa sitt grepp och allt fler är vaccinerade så verkar den här sommaren kunna innehålla en hel del umgänge med andra. Vi har familj och vänner som kommer och hälsar på oss i sommar och det är fantastiskt men kan också vara lite påfrestande. Det ska planeras mat, det ska planeras utflykter. Vi vill vara goda värdar, skapa en god upplevelse för dem som kommer.

Den andra scenen rör kyrkan och den församlingsutveckling vi är mitt i. Vi funderar på vad vi kan göra för dem som inte är med i kyrkan, hur kan vi göra något för bygden, hur kan vi skapa intressanta föreläsningar, attraktiva gudstjänster för andra. Hur kan vi göra saker för dem som behöver?

Den tredje scenen är när vi som föräldrar funderar på vad vi kan göra för barnen så att de får en fin utveckling, en fin barndom. Vilka aktiviteter ska vi göra för dem? Hur ska vi skapa bra aktiviteter i kyrkan för dem?

Gemensamt med allt detta är det lilla ordet för. Det är ju fint att vi gör saker för andra men Jesus verkar ha en annan väg i detta. Om vi byter ut ordet för till med så blir det något annat.

Jesus börjar inte styra med en massa saker och ordnar för lärjungarna, han stiger i båten och är med dem. Han säger Jag är med er alla dagar intill tidens slut. I Jesaja 7 så säger profetian att “kvinnan ska bli havande och hon ska föda en son och han ska få namnet Immanuel- Gud med oss.”

Omvändelsen

Det som händer i texten när Jesus kommer in i båten är att undret sker, det gudomligt övernaturliga. Näten fylls av fisk. Och när Petrus får syn på Guds rike så ser han också att hans fokus varit riktat åt fel håll “Jag är en syndare”.

Ofta har omvändelse klingat att ta avstånd från sådant som är syndigt. Tyvärr har det ofta blivit att kristna har isolerat sig då vi ibland tagit avstånd från andra människor också. I stället verkar omvändelsen handla om att vända sig tillbaka mot Gud. Precis som vi pratade om för två veckor sedan. När vi vänder oss mot honom som är med oss alla dagar, som satt stopp för ondskan på korset, så besegras ondskan som så lätt sipprar in i våra liv. Så många gånger som vi vill att Gud bara ska fixa det onda eller ta bort det vi gjort men omvändelse handlar om varje morgon vända sig mot Gud och säga: ”Jag behöver dig”.

Sändningen

När undret sker så blir lärjungarna förskräckta. Det vi inte kan kontrollera kan ibland få oss att bli oroliga. Så oroliga att vi ibland inte vågar gå utanför vår comfort zone. När sker undren i vår vardag? Är det när omständigheterna plötsligt faller på plats. När vi får finnas till för någon i nöd. Om vi börjar se oss omkring så kommer vi att se hur Gud på olika sätt berör oss med sin godhet.

Då säger Jesus orden. Var inte rädd! Rädsla får oss att gömma oss. Tidigare i våras fick vi se en film från poeten Nils när han läste sin dikt från frizon. Var inte rädd för morgondagen, den som är är redan där. Han är med oss alla dagar.

Så kommer sändningen. Från och med nu ska du fånga människor. Kommer ni ihåg: närvaron, omvändelsen och sändningen hänger ihop. Gud är närvarande i oss, vi behöver vara närvarande med andra, då kan undret ske och människorna kan se hur Gud själv älskar oss och vill vara med oss. Att fånga människor är alltså inte att tvinga på någon annan åsikter utan att bygga relationer, att räkna med Guds rike och att låta undret ske. Då kan vi få dra upp näten och se hur Gud steg för steg räddar världen.

Vi ska nu få lyssna på en sång av en grupp som heter the Brilliance. Den handlar om att vända om, att genom våra handlingar visa på Gud, att få vara Jesus händer och fötter.

Vi ber i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn.

210704/ Jonas Wejde

• Dela