Att växa i tro – läs Agneta Lindqvists predikan 10 maj på Snäckan!

Vi läser ur Margaretha Melins bok, en berättelse om att läsa och stryka under i sin Bibel.

Det här är min konfirmationsbibel.
Jag är stolt över den… Den har ett hemmastickat fodral och är full av understrykningar. Jag har läst vartenda blad i den och den har varit med länge…… Men jag håller med Margaretha Melin. Jag kan minnas att jag ibland satt och letade verser att stryka under bara sådär utan att egentligen läsa….läsa Guds Ord ….. Läsa och lyssna på ordet… Här var en vers att stryka under o här var en till…..
Jag gav min bibel en personlig prägel… Det stickade fodralet och alla understrykningar …. Men präglade den mig och mitt liv???
Tveksamt, eller jag trodde väl det då, men idag undrar jag…det är länge sedan och…njae det var nog inte så…

Så mycket som hänt sedan dess……

Att växa i tro
Har jag växt inte bara på bredden och längden… Utan i min tro??
Måste vi växa i tro?? Duger inte barnatron??
Hur mycket måste jag växa?? Hur mycket växt räcker??
När duger jag??
Vi säger tröstande att vi duger…. Vi sjunger att vi är älskade som vi är… Och att vi är värdefulla…
Tack för det…
Men ….tvivel kan infinna sig och i samband med andra sånger och texter vi ofta använder…
Våga vara den du i Kristus är??? Vågar jag det??
Öppna mig för din kärlek… Är jag öppen…hur gör jag det???
Gör mig till den jag ska bli…. Är jag inte någon!???
Lär mig att bedja av hjärtat…. Hur gör jag det?? Hur ber jag???

Har jag växt i tro? Jag har ju förändrats det ser jag ju när jag jämför konfa-Bibeln och mina tankar nu. Jo och jag har växt….

Jag tror alldeles bestämt att vi kanske inte växer i tro så att tron blir större och större utan mer att vi djupnar… Vi mognar…

Jag läser texter från dagens tema

1 Joh 3:18-24 Mina barn, låt oss inte älska med tomma ord utan med handling och sanning. Då förstår vi att vi är sanningens barn, och om vårt hjärta dömer oss kan vi inför honom övertyga det om att Gud är större än vårt hjärta och förstår allt. Mina kära, om hjärtat inte dömer oss kan vi stå frimodiga inför Gud. Och vad vi än ber om får vi av honom, eftersom vi håller hans bud och gör det som behagar honom. Och detta är hans bud: att vi skall tro på hans son Jesu Kristi namn och älska varandra så som han har befallt oss. Den som håller Guds bud förblir i Gud och Gud i honom. Och att han förblir i oss vet vi av anden som han har gett oss.
Och Johannesevangeliet 15:10-17 Om ni håller mina bud blir ni kvar i min kärlek, så som jag har hållit min faders bud och är kvar i hans kärlek. Detta har jag sagt er för att min glädje skall vara i er och er glädje bli fullkomlig. Mitt bud är detta: att ni skall älska varandra så som jag har älskat er. Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner. Ni är mina vänner om ni gör vad jag befaller er. Jag kallar er inte längre tjänare, ty en tjänare vet inte vad hans herre gör. Jag kallar er vänner, därför att jag har låtit er veta allt vad jag har hört av min fader. Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut i världen och bära frukt, frukt som består, och då skall Fadern ge er vad ni än ber honom om i mitt namn. Detta befaller jag er: att ni skall älska varandra.

Den som håller Guds bud förblir i Gud och Gud i honom. Om ni håller mina bud blir ni kvar i min kärlek såsom jag har hållit min faderns bud och är kvar i hans kärlek.

Som växter som har rötterna djupt i den goda jorden för att växa…. Så har vi våra rötter…i Guds kärlek …. så kan vi nog inte annat än att växa…djupna…mogna…

Då kanske jag inte behöver vara orolig att jag är rätt?
Jag kanske får ha tillit, förtröstan.
Faith på engelska är ordet för tro men det betyder även tillit och förtröstan. Det är alltså ett och samma ord som tro. Vi har särat på orden… Tro… Tillit…förtröstan… Kanske vi skulle ha haft samma ord för dem hos oss också.

Det är något som kan vara en bristvara idag…tillit….
För bara några år sedan hade vi en mycket större tillit till världens stora ledare och våra egna styrande i vårt eget land. Vi hade en stor tillit till bankerna och Försäkringskassan och myndigheter.
Vi får mindre och mindre tillit till dessa organisationer och myndigheter.
…och…
Med nyheter som de som återigen nu i januari/februari kommit om Knutbyförsamlingen och ledarna där så är det många som uttrycker en stor tveksamhet till kristna församlingar över huvud taget…kan vi verkligen lita på folk som säger att de är kristna???
Hur ska vi kristna kunna svara emot detta tvivel…är vi tillräckligt starka…mogna…färdigväxta för att fajtas med detta brustna förtroende???

Tillit och förtroende… tro…

Jag tror att det är i möten, relationer, samtal och diskussioner som vi växer både som människor och i vår tro.
Kanske växer vi extra mycket om vi får svåra frågor och antaganden och utmaningar/tvivel som vi får brottas mot. Vår egen tro stärks och djupnar.
I dessa tider med så stora svårigheter i Covid-19:s spår…ingen vet något om hur det kommer att gå, när det är över, hur man ska förhålla sig… många många är oroliga. Även om vi känner det extra svårt att orka tro på Gud och orka be och orka hålla modet uppe både hos oss själva och försöka stödja andra i vår närhet så kanske vi bara ska ha tilliten, ge Gud förtroende och tro….

Det är kanske där vi ska landa?? …att vår egen tro växer om vi har tillit till Guds budskap. Det är den sortens Guds kärlek vi ska sprida.
Om ni blir kvar i mig så förblir Gud i er. Om ni blir kvar i min kärlek så är ni kvar i hans kärlek…

Vi ska inte nöta Guds ord… Ordet ska nöta sig in i oss….låta det prägla vår personlighet…
…resultatet av att vi låter detta ske som Johannes säger : detta har jag sagt er för att min glädje ska vara i er och er glädje bli fullkomlig….
Så härligt!!!! Vi får vara i glädje och vara kvar i Guds kärlek…

Låt oss inte älska med tomma ord utan med handling…
Mitt bud är detta: att ni skall älska varandra som jag har älskat er.

Om vi i samtal, diskussioner, livets olika händelser och skeenden försöker skapa tillit till den tro vi bär och visar kärlek till andra så kan vi visa på en tro som växer. En tro som folk ser är genuin. De ser att vi hela tiden är villiga att lyssna utvecklas och behandlar människor med kärlek….då är vi vittnesbörd nog.

Vi kan fullt och fast ha tillit till Guds kärlek så låt oss då hjälpa till att visa världen omkring oss den glädjen och den kärleken.

Tillbaka till starten idag… Att det har hänt mycket med mig som människa – javisst…och min tro har alldeles säkert växt…mognat.
Vi får ha tillit till ordet och Guds kärlek till oss då kan vi förhålla oss lite coola till vårt kämpande i livet… Vi måste inte vara krampaktiga och kämpa. Vi kan vila i att vår tro växer och djupnar – mognar om vi omger oss med möjligheter att visa på Guds kärlek via oss till andra människor. Skapa förtroende för den kristna tron…
I livets skeden, svårigheter, ombyten, växlingar så agerar vi med tillit till att vår tro bär oss och räcker ….och i de flesta fall växer vi av de händelserna och vår tro djupnar.

Så fort vi möter motstånd kan vi inte överge vår tro och säga… Ha där ser du….Gud hör inte min bön….. Utan vi måste ha tillit till att hans vilja sker… Förbli i Gud, låta hans ord prägla oss…så ska vi känna hur vi växer, mognar och kan förmedla en tro en kärlek till våra medmänniskor.

Att växa i tro, mogna, bli coola och genom kärleksfulla möten kan vi gå ut i världen och bära frukt.

Amen…

• Dela