Att längta efter det vackra

Ta del av Jonas Wejdes tankar om vad frälsningen egentligen innebär, ljus och hopp genom Jesus.

Observera

Denna text publicerades första gången den 8 november, 2020. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.

skymning stenstrand


Det är helt becksvart, jag ser inte ens handen framför mig. Men så slår jag på pannlampan och stigen ned mot havet öppnar upp sig, jag ser träden omkring mig, ormbunkarna, jag ser den knotiga rötterna och sanden som visar att stranden kommer. Där öppnar det upp sig ytterligare. Molnen sveper bort och bildar en lång silverbrygga, jag fäster blicken långt bort och plötsligt så känns allt logiskt igen,
världen känns rätt, så som det ska vara, så som den var tänkt från början. Månens bro av silver, blicken vid horisonten, en försmak av evigheten.

För många av oss är oron och rädslan just som det där becksvarta mörkret. Rädsla för pandemin, rädsla för världsläget, rädsla för klimatförändringar, rädsla för ekonomi, rädsla för depression eller ångest. Dagens tema i kyrkoåret handlar om en väg ut, den handlar om frälsningen.

Dagens text är hämtad från Joh 12
Jesus svarade: ”Ännu en kort tid är ljuset bland er. Vandra medan ni har ljuset, så att mörkret inte övervinner er. Den som vandrar i mörkret vet inte vart han går.
Tro på ljuset medan ni har ljuset, så att ni blir ljusets söner.” När Jesus hade sagtdetta lämnade han dem och var försvunnen.

Syftet med Johannesevangeliet är att svara på frågan “Vem är Jesus?” Där vi kommer in i texten i det tolfte kapitlet har vi sett hur Jesus har blivit smord av Maria med balsam och hyllad som kung och Messias när han red in i Jerusalem. Nu talar Jesus till folket om hur stunden är nära då Människosonen först ska lida och sedan
förhärligas. Jesus svarar då på frågan Vem är denna människoson?

Det kan vara värt att stanna upp vid den frågan är en stund. Vem är denne människoson som ska rädda världen? Vem är han för dig? En opersonlig figur långt bort, någon som kan ge oss råd om hur vi kan leva våra liv, eller någon som faktiskt kan rädda oss ur mörkret?

Vad menar Jesus med att vandra i ljuset och vad innebär det att vara ljusets söner?

För att förstå det behöver vi titta på det första och de sista kapitlen i bibeln.
Paradiset och Evigheten. För där kan vi se hur världen var tänkt att se ut.

1 Mosebok “… och han såg att allt var gott”.

Upp 21 Och från tronen hörde jag en stark röst som sade: »Se, Guds tält står bland människorna, och han skall bo ibland dem, och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem, och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer. Ty det som en gång var är borta.« Och han som satt på tronen sade: »Se, jag gör allting
nytt!

Den vackra världen är nedlagd i varje människa som en längtan i oss efter något mer, efter något helt, det som är gott. Där inga tårar eller smärta finns mer där allting blir helt igen.

Igår kväll läste vi en bok för barnen av Astrid Lindgren som inte jag läst innan, den hette Spelar min lind och sjunger min näktergal . Den handlar om Malin som är en liten föräldralös flicka som bort på ett fattighus men hon har så svårt att leva utan något vackert i livet.

När hon en dag får höra en saga fastnar bara två meningar som är så
vackra att allt det mörka i fattigstugan inte är lika mörkt längre. Spelar min lind, sjunger min näktergal. Dessa ord blir till liv i Malin och drömmen om linden gör att hon planterar ett litet frö och hoppas och väntar att det en dag ska komma.
Och en dag står den där, linden. Men linden i sig själv spelar inte och näktergalen sjunger inte. Då kommer det för Malin att hon ska ge sin ande till trädet, och då börjar den spela och näktergalen sjunger.

Hos det fattiga barnet fanns den där längtan efter det vackra, efter det paradis som Gud en gång skapade.

Johannesevangeliet inleds med raderna:
I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.

Precis som orden i sagan gav liv och ljus till Malin så ger Ordet som är Jesus själv oss liv, ljus och hopp. Frälsningen är att uppmärksamma den där längtan som vi har och säga till
Gud; Jag förstår inte allt, men jag möter så mycket mörker, hos mig själv, hos andra och i världen, men jag har sett att hos dig finns det ljus och räddning från detta. Fräls mig nu och dagar som kommer. När vi gör det kliver vi liksom in i Guds själv. Hans Ande förenas
med vår ande. I Apg 17:28 står det “Det är i honom vi rör oss lever och är till”.

Då kan blir vi ljusets söner och döttrar

  • där vi kan lägga av oss det som tynger, de fel vi gjort och få förlåtelse
  • vi kan leva i ärliga, sanna relationer där vi uppmuntrar och bär varandra istället för att konkurrera
  • Vi kan ta ansvar för vår jord och vår miljö för att vårda skapelsen.

Så väcks hoppet om evigheten när vi ser bron av silver över havet, eller när vi hör linden spela och näktergalen sjunga.

Till sist poeten Nils Lundqvist uppmaning till tröst och hopp,
Var inte rädd för morgondagen för han som är är redan där.

I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn.
Amen