Att klä sig i svart eller guld?

När Människosonen kommer i sin härlighet tillsammans med alla sina änglar, då skall han sätta sig på härlighetens tron. Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja människorna som herden skiljer fåren från getterna. Han skall ställa fåren till höger om sig och getterna till vänster. Sedan skall kungen säga till dem som står till höger: ’Kom, ni som har fått min faders välsignelse, och överta det rike som har väntat er sedan världens skapelse. Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig.’ Då kommer de rättfärdiga att fråga: ’Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat, eller törstig och gav dig att dricka? När såg vi dig hemlös och tog hand om dig eller naken och gav dig kläder? Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och besökte dig?’ Kungen skall svara dem: ’Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.’

Sedan skall han säga till dem som står till vänster: ’Gå bort från mig, ni förbannade, till den eviga eld som väntar djävulen och hans änglar. Jag var hungrig och ni gav mig inget att äta, jag var törstig och ni gav mig inget att dricka, jag var hemlös och ni tog inte hand om mig, jag var naken och ni gav mig inga kläder, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte.’ Då kommer också de att fråga: ’Herre, när skulle vi ha sett dig hungrig eller törstig eller hemlös eller naken eller sjuk eller i fängelse och lämnat dig utan hjälp?’ Då skall han svara dem: ’Sannerligen, vad ni inte har gjort för någon av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig.’ Dessa skall gå bort till evigt straff men de rättfärdiga till evigt liv.”

Matteusevangeliet 25:31–46

Inledning
Till min stora glädje, fick vi en ny tv-kanal när jag gick på högstadiet, Kanal 6. Efter skolan, om jag inte hade rep med mitt band, brukade jag snabbt cykla hem, göra ett mellanmål bestående av två rostade mackor med boysenbärsylt på och ett stort glas Oboy samtidigt som jag satt framför lilla fyrkantiga vägg-TVn som fanns i vårt kök och tittade på vad som än sändes under dagtid på den nya kanalen.

Ett av dessa program var Judge Judy, som handlade om en högljudd, sträng, och sarkastisk, men ändå till synes rättvis domare som avgjorde relativt små rättstvister med något slags underhållningsvärde, typ ”Jag stämmer min inneboende som sålde alla mina möbler när jag var på semester för att hon tyckte att jag hade dålig smak” eller ”Jag stämmer min före detta bästa vän för att när jag tog en selfie med min nya mobil knuffade han ner mig i en pool”. 

Förutom diverse nyhetsrapporteringar och skissade bilder som man kan se från rättegångar så är detta program det närmaste jag kommit en domstol. Och jag förstår att jag levt, och lever, ett privilegierat  liv. 

Vad tänker du på på när du hör ordet dom? Kanske som för mig, att det något avlägset du ser om på tv. Eller något som berör ditt liv mer än du önskar. Kanske ser du framför dig den där stora domarklubban, de roliga perukerna och kåporna de har i Storbritannien. Förknippar du ordet dom med rättvisa eller orättvisa? Rädsla för att bli dömd? Dina egna domar över andra? 

Domsöndagen – kommer Jesus snart tillbaka för att döma oss?
Idag är det domsöndagen, slutet på kyrkoåret. Nästa vecka börjar ett nytt år och vi är äntligen framme vid adventstiden, som också är den lilla fastan då vi får göra våra hjärtan redo inför Jesusbarnet som ska komma till oss.

Domsöndagen har ju varit förknippad med rädsla för en fällande dom och den liturgiska färgen, kyrkans färg, var förr i tiden svart. Nuförtiden är den vit eller guld. Den här dagen kallas ju även Kristi konungens dag, och underrubriken är Jesu återkomst. Fokus har förflyttats till vem det är som dömer, istället för på domen och vem som är get, vem som är får som vi läste om i dagens evangelietext. Men kanske kan det ändå vara svårt för oss att känna att det är något positivt, guldigt och vitt när vi tänker på domen och Jesu återkomst.

Återkomsten har ju genom tiderna varit ett hett ämne för diskussion och försöken att räkna ut när det kommer hända har varit många. Kanske sitter du här som när du var liten var rädd för att Jesus skulle komma ”som en tjuv om natten”, när du minst anade och att du skulle bli ensam lämnad kvar i köket. Idag är inte återkomsten lika het att prata om, den präglar inte direkt våra vardagsliv. 

I dagens epistel från Petrus står det att ” för Herren är en dag som tusen år och tusen år som en dag. Det är inte så som många menar, att Herren är sen att uppfylla sitt löfte. Han dröjer för er skull, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig.” Redan när Petrus brev skrevs började de kristna tveka på om Jesus skulle komma snart som han lovat. I början trodde man ju att han skulle komma efter några veckor, och när brevet skrevs hade det gått år, och nu så här 2000 år senare, så känns det kanske för många av oss, fast det logiskt sett är närmare än någonsin, mer avlägset än någonsin. 

Jesus dröjer av en anledning, för att alla ska få tid att omvända sig. Även om mycket är kaotiskt omkring oss och kanske i oss, så vi lever i hans plan, i frälsningens tid. Gud har inte glömt oss. Det är ingen idé att försöka spekulera om när, men kanske kan återkomsten och domen påverka, iallafall få oss att reflektera över, hur vi lever våra liv.

Om evangelietexten
Dagens evangelietext hittar vi i slutet av ”Talet om den sista tiden” där Jesus och lärjungarna befinner sig på Olivberget och Jesus besvarar frågor om tidens slut och  hans återkomst. Det är den sista undervisningen han ger. Det är bara några dagar kvar till han själv ska dömas genom romarrikets orättvisa rättsystem och utelämnas till sin död.

Jag tycker dagens text väcker obehag och jag hade gärna sluppit predika över den. I alla fall hade jag gärna censurerat andra delen om getterna. Kanske är jag inte ensam om att tycka att texten är jobbig och svår.

Den börjar iallafall med att Jesus kommer med alla sina änglar och sätter sig på sin härlighets tron för att döma alla folken. Texten är inte en liknelse utan språket liknar visionerna i Daniel och Uppenbarelseboken. Det här spelar på den gammaltestamentliga visionen från Daniel 7:13–14 (”Jag såg vidare i synerna om natten hur en som liknade en människa kom med himlens skyar; han nalkades den uråldrige och fördes fram inför honom. Åt honom gavs makt, ära och herravälde, så att människor av alla folk, nationer och språk skulle tjäna honom. Hans välde är evigt, det skall aldrig upphöra, och hans rike skall aldrig gå under.”) 

Fåren som skiljs från getterna var en vardaglig bild – ofta lät herdar dessa två beta ihop för att på kvällen valla dem till en grind där de skiljdes åt under natten. Det högra symboliserar ju i bibelns värld, den mest ärofyllda och välsignade platsen, och den vänstra som ni vet, ja tvärtom.

Vilka pratar Jesus om i visionen?  Här finns flera tolkningar. Vissa bibelforskare hävdar att fåren och getterna är hedningarna och att ”de minsta av mina bröder” handlar om de kristna bröderna. Hedningarna ska dömas utifrån hur de behandlat de kristna. Rimligt och trösterikt för mottagarna i en tid där de kristna blev förföljda. Och för de kristna som blir förföljda för sin tro idag.

Den vanligaste tolkningen är dock att det här är en universalistisk text, alltså att Alla folk ska samlas inför honom, Texten ska läsas som det står. Alla människor, hedningar som kristna. Och dessa minsta bröderna, är just alla de lidande och förtryckta människor Jesus räknar upp. 

Gärningarna Jesus räknar upp, är små handlingar. Det står inte: jag var sjuk och du helade mig, eller jag var i fängelse och du befriade mig (som redan kyrkofadern Johannes Chrysostomos noterade). Utan genom det enkla, vardagliga, mänskliga, det mest basala: mat, dryck, kläder, tid, omsorg sker det stora mysteriet och miraklet – mötet med Jesus själv.

Både getterna och fåren blir förvånade över Jesu ord, de har ju inte haft honom i åtanke när de gjorde sina gärningar, utan helt enkelt bemött en annan människa. Klart är iallafall att dem mött eller struntat i Jesus själv. Och de visste inte om att det var honom de mötte.

För oss idag
Är det så att Jesus i den här texten menar att alla människor sorteras efter hur vi hjälpt eller inte hjälpt de minsta? Men vilka av oss har inte både torkat tårar från någons våta kind och sagt de där sårande orden som fått vår älskade att gråta? Både stängt dörren för en främling och bjudit på en oväntad middag? Öppnat handen för att ge och knutit den i fickan? Älskat och föraktat? Skänkt pengar utan att tveka och stängt av tv:n när svältande och sjuka barn synts i rutan. Tagit sig tid för en behövande och ignorerat för att vi inte orkat? Både skadat Guds skapelse och plockat skräp? Försökt följa Jesus och ändå handlat tvärtemot hans budskap?
Vem kan gå fri?
Är vi inte alla får ibland och getter ibland?
Kanske att vi till och med ibland tillhör en av de minsta?

Det vi vet säkert är att domen inte är vår sak. Och vi vet vem det är som kommer döma –  vilken lättnad det är Jesus, inte vi. Jesus som säger att han är vår vän och broder. 

Joh 3:17: ”Gud sände inte sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli räddad genom honom”. Han lät sig bli dömd och dog för vår skull för att utplåna all synd, all ondska, allt lidande, och upprätta och hela den här världen. De minsta, generation efter generation, alla vi eländiga stackare till människor och hela skapelsen som nu lider mer än någonsin:  glaciärerna, bergsgorillorna, gatuhundarna, allt liv i Amazonas regnskog, talgoxarna, laxarna i Östersjön, och till och med spindlarna, alltihop ropar och längtar efter befrielse. 

Låt oss som redan känner Jesus, påminna varandra om att vi redan nu lever i Guds framtid och plan för den här världen, i den verklighet vi blev skapade till. Jesus Kristus som är det eviga livet, finns i varje möte. Varje god gärning. Han är redan där. Låt den sanningen påverka dig.

Vi behöver inte vara rädda och klä oss i svart, för det är tack och lov inte judge Judy, Sharia, gatans domstol eller Pontius Pilatus som ska döma oss. Det är han som vet hur det är att vara människa. Som känt all den här världens lidande, vårt lidande, i sin kropp, och som fortfarande är märkt av såren efter en orättvis dom – det är han, som vill allas frälsning, Jesus Kristus.
Alltigenom rättvis, god och kärleksfull.
Så låt oss klä oss i vitt och guld.
Amen

• Dela