Att kasta ut nätet på andra sidan.

Petrus fick återförenas med Jesus och säga ”Jag älskar dig”. Det kan vi också få göra!

Kommer ni ihåg när man kunde resa iväg och träffa vänner man inte sett på länge?
Det är sannerligen något jag längtar efter. Jag vet inte hur ni känner inför återträffar. Jag brukar vara lite nervös. Vad har hänt sedan sist? Men så hittar man hem till det hemtama, den gemensamma historien, det sociala tugget tickar igång och efter några artigheter så fylls snabbt det där avståndet igen med det där sociala kittet som tid, skämt och vardagstugg är.
Dagens text innehåller ett kärt återseende men med dubbla känslor. Vi ska se vad texten säger om försoning, att se saker på ett nytt sätt men framför allt hur själva mötet med den Uppståndne förvandlar världen.

Vi läser Johannes 21.

1Sedan visade sig Jesus igen för lärjungarna vid Tiberiassjön. Det gick till så: 2Simon Petrus och Tomas, som kallades Tvillingen, Natanael från Kana i Galileen, Sebedaios söner och två andra lärjungar var tillsammans. 3Simon Petrus sade till de andra: ”Jag ger mig ut och fiskar.” De sade: ”Vi följer med dig.” De gick ut och steg i båten, men den natten fick de ingenting. 4När morgonen kom stod Jesus på stranden, men lärjungarna förstod inte att det var han. 5Och Jesus frågade: ”Mina barn, har ni ingen fisk?” De svarade nej, 6och han sade: ”Kasta ut nätet på högra sidan om båten, så får ni.” De kastade ut nätet, och nu orkade de inte dra in det för all fisken. 7Den lärjunge som Jesus älskade sade då till Petrus: ”Det är Herren!” När Simon Petrus hörde att det var Herren knöt han om sig ytterplagget, för han var inte klädd, och hoppade i vattnet. 8De andra lärjungarna kom efter i båten med fångsten på släp; de hade inte långt till land, bara ett hundratal meter. 9Då de steg i land fick de se en glödhög och fisk som låg på den och bröd. 10Jesus sade till dem: ”Hämta några av fiskarna som ni just fick.” 11Simon Petrus gick upp på stranden och drog i land nätet, som var fullt av stora fiskar, 153 stycken. Och fast det var så många gick nätet inte sönder.
12Jesus sade till lärjungarna: ”Kom och ät.” Ingen av dem vågade fråga honom vem han var; de förstod att det var Herren. 13Jesus gick fram och tog brödet och gav dem, och likaså fisken. 14Detta var tredje gången som Jesus visade sig för sina lärjungar sedan han uppstått från de döda.
Den uppståndne och Petrus
15När de hade ätit sade Jesus till Simon Petrus: ”Simon, Johannes son, älskar du mig mer än de andra gör?” Simon svarade: ”Ja, herre, du vet att jag har dig kär.” Jesus sade: ”För mina lamm på bete.” 16Och han frågade honom för andra gången: ”Simon, Johannes son, älskar du mig?” Simon svarade: ”Ja, herre, du vet att jag har dig kär.” Jesus sade: ”Var en herde för mina får.” 17Och han frågade honom för tredje gången: ”Simon, Johannes son, har du mig kär?” Petrus blev bedrövad när Jesus för tredje gången frågade: ”Har du mig kär?” och han svarade: ”Herre, du vet allt; du vet att jag har dig kär.” Jesus sade: ”För mina får på bete. 18Sannerligen, jag säger dig: när du var ung spände du själv bältet om dig och gick vart du ville. Men när du blir gammal skall du sträcka ut dina armar och någon annan skall spänna bältet om dig och föra dig dit du inte vill.” 19(Så angav han med vad för slags död Petrus skulle förhärliga Gud.) Sedan sade han till honom: ”Följ mig!”

Jag ger mig ut och fiskar
Efter några omtumlande dagar för lärjungarna och speciellt för Petrus så är de tillbaka där allt började. Han har kastats mellan hopp och förtvivlan. Först det nattsvarta dygnet när han först förnekade Jesus och där Jesus sedan blev plågad, hånad och korsfäst. Allt som han hade hängett sig till, trott på, gett sitt liv för förstördes i ett slag.

Men sedan det otroliga, att han visade sig igen för dem där när de satt inlåsta. Men vad betydde det nu? Vad skulle de göra nu när han inte längre var här? Jo, det som de kunde, fiskade.

Jag tänker att vi också ofta går tillbaka till att fiska. När Gud känns långt bort så förlitar vi oss på det vi kan kontrollera.

Men just där och då kommer någon och lägger sig i. Det är något bekant men samtidigt fullständigt annorlunda med mannen på stranden. Men de känner inte igen honom. Jesus kliver rätt in i deras vardag, i deras tillstånd av kaos, slitna efter en vaknatt utan fisk.

Vår tillvaro är mer eller mindre kaotisk på många plan. – Globalt, skakas vi gång efter annan av kriser, pandemin, främlingsfientlighet, klimatkrisen. Det saknas stabilitet, det enda som är konstant är den konstanta förändringen. Personligt, reklamens ständiga lockande rop, var inte nöjd. Vaknätter med småbarn överallt som stjäl min uppmärksamhet och mitt fokus.
Mitt i detta, mitt i vardagen av stort och smått kommer Jesus till oss, ställer sig där på stranden och väntar på att vi ska ro in. Ofta känner vi som lärjungarna inte igen honom men han är där närvarande.

Hur kan vi då känna igen honom? Jag stavar det församling och bön. Det blir att kasta ut näten på andra sidan. Mot Gudsriket till.

Bön
Jag har också en tendens att hemfalla åt självömkan och fundera mycket på hur jag kan “nå min största potential”. Men för mig blev en vändpunkt när jag läste Magnus Malms bok ”Kännetecken om att söka Gud i en kaotisk tid”.
Att genom bönen få ett Gudsrikesperspektiv på tillvaron. Det blir den fasta punkt vi behöver för att överleva vårt föränderliga känsloliv, vår föränderliga församling och vår föränderliga värld. Då får vi också nya ögon som ser Gud i tillvaron.

Bön är en ömsesidig närvaro. Liksom när jag träffade min vän på nytt var vi ömsesidigt närvarade. Gud är ständigt närvarande så för oss blir uppdraget att bli närvarande. Hur kan vi ro in? Hur kan vi hjälpas åt att kasta i näten på andra sidan?

Församling
Tänk att genom en så enkel handling som att ta emot ett stycke brutet bröd och en mun vin så möter vi Kristus och förenas med varandra. Ända sedan den där första gången i övre salen, på stranden, i hemmen bland de första församlingarna, dagligen i klostren i de stora katedralerna, i missionshusen i väckelsens Sverige och här på Gotland.
Att fira gudstjänst tillsammans gör att våra ögon återigen känner igen Gud i allt det kaotiska, vi riktar oss rätt, vi blir närvarande. Att få dela nattvard, fika, gemenskap blir vårt sätt att kasta i näten på andra sidan båten. Det är då vi ser att det är Jesus som står på stranden.

Kärleken först
Sedan kommer kanske det vackraste mötet i bibeln. Så medveten om sina förnekanden måste Petrus ha varit mycket tudelad i sin glädje att se Jesus. Jag hade haft svårt att se honom i ögonen om man säger så. Det verkar som att relationen förändrats något eftersom de inte vågade fråga honom vem han var och att de först inte kände igen honom. Men Jesus fullständigt förintar avståndet mellan honom och Petrus, som blir när det finns en spricka i en relation, genom frågan ”Älskar du mig?”

Tre gånger förnekade Petrus Jesus och tre gånger får Petrus försäkra sin kärlek.

Gå ut
Det intressanta är att med varje bekännelse följer ett uppdrag. När vi säger vårt jag älskar dig så dras vi in i efterföljelsen. Kärleken till Jesus är katalysatorn till att göra som honom, vara lik honom. Tidigare i Johannesevangeliet så talar Jesus om sig själv som den gode herden.

Vårt jag älskar dig frigör den gudomliga kärlek som besegrade döden förra söndagen. Den kärleken kommer långsamt att förvandla ditt sätt att se på världen, kommer att befria dig från dina skulder och ge dig ett hopp om att döden inte är slutet.
Den kärleken kommer också att märkas på dig. Att vara påskens vittnen börjar inte i en prestation hos mig utan i kärleksrelationen med Jesus. Därför kan inte kärleken till Kristus finnas utan att vi älskar våra medmänniskor till Gud.

Petrus var en man med höga ambitioner, en färgstark person, en sådan där som intar ett rum. Men i den bittra insikten att i sig själv höll inte bekännelsen och att han i sin iver att följa Jesus också stått i vägen. Här anar han paradoxen att det är i den djupa föreningen med Kristus som människan når sin fulla potential. Det är först när jag speglar mig i Gud som jag finner mig själv. Det är när jag överlämnar ”me myself and I” och säger Du är, låt din vilja ske, som jag vinner friheten.

Och i vår livsvandring så får vi varje dag frågan från Jesus, älskar du mig? Och undan för undan så återförenas vi med Kristus så långt det går i den här fallna världen. Det där dagliga chitchattet gör att det sociala kittet blir starkare. Framför allt blir vi mer närvarande hos Jesus. Vi blir mer hela människor i denna splittrade värld. Att återförenas är att bli hel, vi blir till i mötet med den som Är.

Jag vill avsluta med att ta hjälp av poeten Nils Lundqvist och en dikt som skrevs till festivalen Frizon för 5 år sedan. Du hittar den på https://youtu.be/2BuF3nudelQ

Amen.

210411 Jonas Wejde