Att inte döma

Den här söndagens tema är ”Att inte döma” – en mycket utmanande och ibland besvärande uppmaning.
För dömandet och be-dömandet är ju inget som endast hör till domstolar och domstolsväsendet utan något som i högsta grad är en del av det som också möter oss alla i våra liv och i vår vardag.
Det är väldigt lätt att vara snabb i sin dom över en människa genom ett ytligt betraktande av utseende, beteende, språk eller klädstil.

Jag kommer ihåg då en av våra söndagsskolelever, Nora, som kanske var 7-8 år, glädjestrålande kom springande innan en familjegudstjänst och berättade:
-Min brorsa kommer med idag och han är jättesnäll och inte ett dugg farlig!
Förklaringen till detta något underliga konstaterande var att när Fredrik kom så kunde man se att en del ryggade tillbaka lite. För in kommer en tonåring med en gigantisk färgad tuppkam, rakade sidor, svarta skinnkläder dekorerade med nitar, kedjor och diverse budskap.
Men Nora hade verkligen rätt: Han var jättesnäll och verkligen inte farlig! Han var en jätterar och fin kille trots sina yttre attribut.
Tänk vad lätt det är alldeles för snabbt be-döma och kanske döma en människa.

Texten idag tar oss med till en situation som är både utmanande, laddad och full av dramatik.

men Jesus gick till Olivberget. Tidigt på morgonen var han tillbaka i templet. Allt folket samlades kring honom, och han satte sig ner och undervisade. De skriftlärda och fariseerna kom då dit med en kvinna som hade ertappats med äktenskapsbrott. De ställde henne framför honom och sade: ”Mästare, den här kvinnan togs på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott. I lagen föreskriver Mose att sådana kvinnor skall stenas. Vad säger du?” Detta sade de för att sätta honom på prov och få något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ner och ritade på marken med fingret. När de envisades med sin fråga såg han upp och sade: ”Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne.” Och han böjde sig ner igen och ritade på marken. När de hörde hans svar gick de därifrån en efter en, de äldste först, och han blev ensam kvar med kvinnan framför sig. Jesus såg upp och sade till henne: ”Kvinna, vart tog de vägen? Var det ingen som dömde dig?” Hon svarade: ”Nej, herre.” Jesus sade: ”Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer.”

Joh. 8: 1–11

I ett läge där Jesus fått allt fler anhängare, och där hans öppna kritik mot den religiösa eliten som använde sin auktoritet som en maktmedel, gällde det att komma på något som skulle gå att anklaga honom för. Helt enkelt sätta dit honom en gång för alla! Plötsligt upptäckte man att man nog hade hittat något som kunde fungera. En plan som utan tvekan skulle göra att Jesus var fast! Oavsett hur han svarade skulle de kunna anklaga honom! Perfekt!

Då Jesus var på plats ute på tempelgården och satt sig ner och börjat morgonens första undervisningspass kan vi ana att det väcker en viss uppståndelse då några av de ledande fariséerna och skriftlärde kommer
släpande med en kvinna och stannar framför Jesus.
Framför Jesus stod nu en kvinna som uppenbarligen hade tagits på bar gärning då ett äktenskapsbrott hade begåtts. Något som lagen såg mycket allvarligt på. Ja, så allvarligt att det med lagens hjälp skulle kunna utdömas dödsstraff medelst stening.
Så ställs frågan till Jesus:
-Vad säger du?

Utan att de tänker på det gör det faktiskt något bra i den här situationen!
Nu är väl predikanten ute på svag is, tänker ni kanske. Något bra- det är väl förfärligt det som sker!

Så här tänker jag: de söker upp Jesus och ställer frågan ”Vad säger du?”
Tänk om vi gjorde på samma sätt: – frågar oss vad Jesus skulle ha sagt!
Kanske vi då skulle upptäcka att våra snabba domslut över människor och deras handlingar skulle bli både mer nyanserade och kärleksfulla.

Ja, vad sa Jesus egentligen? Låt oss gå tillbaka till texten.

Han sa först ingenting! Istället för att börja en diskussion med analys av lagen, profeterna och olika tolkningsnycklar, hänvisning till olika källor, en diskussion full av känslor, högljutt tonläge och hetsigt debattklimat händer något helt annat. Jesus böjer sig ner och börjar rita i sanden med fingret.
Vi vet inte vad det var han ritade och det finns nog ingen anledning att spekulera om det.
Jag tror att det var ett sätt för Jesus att dels få ett tillfälle att tänka efter, men också få hela den upphetsade situationen att lugna ner sig. Inte minst för den kvinna som nu endast var ett objekt, ett redskap för att komma åt Jesus.

Kanske kan Jesu enkla handling också vara något som vi kan ta till oss. Vi, åtminstone jag, som så ofta snabbt rycks med i en diskussion. Jag som gärna vill vinna och ibland kan njuta av att ”trycka dit någon” som inte tycker ”rätt” eller som är svag i sin argumentation. Kanske finns det någon mer härinne som känner igen sig?!
Kanske kan Jesus sätt att möta de upphetsade fariséerna också peka på detta faktum att det ibland inte bara är svart eller vitt. Rätt eller fel. Ibland kräver situationen både tid, eftertanke och fördjupad reflektion.
Att vänta in, lugna ner och inte bara låta sig ryckas med av omständigheterna och andras iver – ja det är något som Jesus här visar vikten av. Min hustru har mer än en gång sagt: Vi sover på saken, så får vi se hur det känns i morgon. Ett klokt råd från en klok hustru!

Men då Jesus, kanske i något som verkar vara en evighet, fortsätter att rita mönster i sanden, upprepar de sin fråga: Vad säger du Jesus? Svara någon gång!

Jag läste att det någonstans i Afrika lär finnas ett talesätt som säger ungefär så här: ”När du pekar ditt finger mot någon, tänk då på att det är tre fingrar som pekar mot dig själv!”

-Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne.
Plötsligt var det inte fingret som anklagande pekade på kvinnan som var det avgörande utan de tre som riktade sig mot dem själva.
-Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne.

Jag är säker på att det blev så tyst där kring Jesus att man kunde höra ljudet då Jesus återigen böjde sig ner och med fingret fortsatte att rita i sanden.

Så berättar texten om hur de började gå därifrån en efter en. Texten låter oss också få veta att de äldste gick först och sedan följde de efter en efter en. Den lilla noteringen säger oss något viktigt: Det finns alltid människor som väntar på vad vi äldre gör. Hur vi hanterar situationen. Det är viktigt att vi förstår exemplets makt och ansvaret som vi, som är lite äldre, har.

Jesus ord avslöjade sanningen: ingen är felfri och utan brister ja, ingen är utan det som bibeln betecknar som synd. När Jesus får dem att betrakta sig själva och sina egna brister går de därifrån utan att säga ett ord. Kanske Jesu ord också anspelade på att ett äktenskapsbrott alltid innehåller två parter. Var fanns mannen?

Då jag förberedde den här predikan fanns det något som jag inte kunde lämna utan jag fick gå tillbaka för att lägga till ytterligare några tankar. De står här inom parantes för att jag inte förrän nu när jag står här
upplever att jag skall ta med detta stycke i dagens predikan här på Snäckan:

(Under det senaste året har det här bibelordet ofta återkommit då människor kommenterat och haft åsikter om händelserna kopplade till Gotlands senaste biskop. Jag tycker det är svårt att undvika att nämna något om detta idag, med tanke på den här texten och den här söndagens tema.
Många har under det senaste året sagt både enskilt och i media: Borde inte den här textens ord ha betytt att de som beslutade i ärendet skulle ha gjort annorlunda? För min del anser jag att det var absolut rätt beslut som fattades och, så som det hela utvecklade sig, så fanns det ingen annan möjlighet eftersom förtroendet och mandatet var helt raserat. Dessutom, och det är viktigt, är det så att det finns fler bibelord att luta sig mot om den här frågan skall diskuteras än den text som jag idag predikar över.
En annan text som i högsta grad är relevant finns i Matteus 18:15-18 och jag väljer att citera den från ”The Message”, en översättning som försöker få fram hur den vardagliga grekiskan uppfattades av de som lyssnade på Jesus.

”Om någon i Guds familj gör dig illa, förklara det då för honom eller henne mellan fyra ögon. Om det löser
sig har du fått en vän. Om inte: ta med dig en eller två andra som vittnen på att allt går rätt och riktigt till
och försök igen. Vill den andre inte lyssna, så vänd dig till er församling. Den som inte lyssnar på sin
församling får man börja om från början med, visa på behovet av att ångra och bättra sig och möjligheten
till förlåtelse som Guds kärlek alltid håller öppen”.

Hade detta bibelord varit vägledande så kanske det kunnat sluta på ett annorlunda sätt.)

….tillbaka till texten:
Jesus säger inte att det som skett är OK! Istället pekar han verkligen på att det var en synd. Hans ord till fariséerna bekräftar detta: den som är utan synd …..
Jesus dömer synden, den felaktiga handlingen men han dömer inte syndaren! Mötet med Jesus innebär mötet med den som tagit vår synd på sig och låtit den dom som var ämnad för oss blivit lagt på sig.

Kvinnans möte med Jesus innebar att hon blev fri från sin skuld och skam, inte genom att Jesus godkände hennes handlande, utan genom att Jesus lyfte av henne bördan och gav henne en ny riktning för sin fortsatta vandring. Hans blick var nog både kärleksfull och sträng när han sa:
– Gå nu, och synda inte mer!

Då fariséerna och de skriftlärde lämnat Jesus utan att ha nått sitt syfte tittar Jesus upp mot kvinnan som nu står där ensam kvar. Så säger han:

– Kvinna, vart tog de vägen? Var det ingen som dömde dig?
Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer.

Det finns ett ord som är ett av de vackraste orden jag vet och det är ordet NÅD!
Nåd betyder att man, trots den dom man gjort sig förtjänt av, får sin frihet gratis och utan att egentligen förtjäna det.

Kvinnan i texten mötte i mötet med Jesus nåden som inte bara befriade henne från straffet och skulden, utan också gav henne styrka, mod och upprättelse.

Att upptäcka behovet av och erfarenheten av nåden var det som kvinnan behövde för att kunna följa Jesu uppmaning:
– Gå nu, och synda inte mer.

”O döm oss, Herre, frisäg oss i domen.
I din förlåtelse vår frihet är.
Den sträcker sig så långt din kärlek vandrar
bland alla mänskor, folk och raser här.
Guds kärlek är som stranden och som gräset,
är vind och vidd och ett oändligt hem.”

(PoS 289 vers 4)

P-O Sahlberg
Snäckan 10 juli 2022

• Dela