Att bli återfunnen snarare än att finna

Det är EM och Sverige tog i fredags en viktig seger. Men efter måndagens match mot Spanien så var det andra tongångar. Trots en räddad poäng så var efterspelet mycket kring Marcus Berg och hur han missat sin öppna chans. Han fick utstå hat och hot för att han hade missat målet. Han hamnade i kylan pga missen.

Idag ska vi se vad dagens text säger om det här med att missa målet, hur vi förhåller oss till andra men framför allt ska vi se vad texten säger om Gud.

Vi läser från Luk 15.

Alla tullindrivare och syndare sökte sig till Jesus för att höra honom. 2Fariseerna och de skriftlärda förargade sig och sade: »Den mannen umgås med syndare och äter med dem.« 3Då gav han dem denna liknelse: 4»Om någon av er har hundra får och tappar bort ett av dem, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går och letar efter det borttappade tills han hittar det? 5Och när han hittar det blir han glad och lägger det över axlarna. 6Och när han kommer hem samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig, jag har hittat fåret som jag hade förlorat. 7Jag säger er: på samma sätt blir det större glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig än över nittionio rättfärdiga som inte behöver omvända sig.

Fariséer och syndare

Dagens text återfinns i slutdelen av Jesus mest aktiva gärning. Han går runt i Israel, möter människor, undervisar och botar sjuka. Gud själv är närvarande mitt i världen. Fariséerna som har tagit till sin uppgift att hålla den goda judiska tron och tagit på stort allvar uppmaningen från 3 Mos 19:2. “Var heliga så som jag är helig”. Den allmänna tolkningen av detta var att vara helig handlade om att se till att göra precis som skrifterna sa gällande alla regler och riktlinjer.

Sen har vi tullindrivarna och syndarna. De som missat just det målet att vara heliga. De lurades, de utnyttjade andra, de prostituerade sig. De levde inte efter skrifterna utan precis tvärtom. Men ändå drogs de till Jesus OCH Jesus visade inte bort dem. Han gick tom ett steg längre, han delade måltid med dem. Att äta tillsammans var i den judiska kulturen själva navet i tillvaron, det var där man delade livet och där gemenskap byggdes. Därför blir nattvarden också det djupa återförenandet där gemenskapen mellan både Gud och människor återupprättas.

Som så många gånger förr ser Jesus att här behövs inte argument eller diskussion. Här behövs ett perspektivskifte. Fariséerna läste texterna för att förstå hur de skulle leva sina liv. Och när vi läser Bibeln kan vi ibland fastna i att leta livsråd och vägledning hur vi ska göra i olika situationer. Men när vi läser Bibeln behöver vi ha ett annat perspektiv. Vi behöver se, vad säger texten om Gud. När vi närmar oss texterna med den nyfikenheten och förväntan kommer läsningen och predikan bli ett sätt att få sitta ned och dela måltid med Gud själv.

Gud som bottenkänning.

Sen kommer liknelsen som många av oss hört i söndagsskolan och kan utantill. Det är alltid utmanande med en text som alla kan, risken att sluta lyssna är stor så behåll uppmärksamheten! Varför berättar Jesus det här för fariséerna? Jo för att de behöver ändra sitt perspektiv. Det fåret som försvinner, den gode herden som inte ger upp utan ger sig ut för att leta.

Tomas Sjödin skriver i en av sina böcker om hur hans bild av Gud förändrats. Från den upphöjde som han strävat efter till ett vältrampat välbeprövat furugolv. Som ett tecken på det så brukar han stampa till med foten, Gud som något att falla tillbaka på istället för att sträva emot. Och kanske är det vad som ibland måste hända för att vi ska erfara Guds närvaro fullt ut, att vi måste visa oss ensamma och sårbara som det 100:e fåret som är försvunnet. Vi behöver kanske inse att vi alla har missat målet som texten från Romarbrevet lyfte. Vi är alla Marcus Berg i kylan.

Först då kan vi inse att det inte handlar så mycket om att finna som att bli funnen.

En som var förlorad och ensam var den dödsdömde som hängde bredvid Jesus. Han fick inte se en Gud i all sin härlighet. Han fick se Gud som slagen, misshandlad, på botten. Det var kanske därför han vågade säga, “tänk på mig när du kommer med ditt rike. Då svarar Jesus, redan idag ska du vara med mig i paradiset.” Bara en Gud som går till botten med mänsklig synd, orättvisor och ensamhet kan ge oss paradiset tillbaka.

Så vad säger texten om Gud? Det handlar inte så mycket om att finna Gud som att bli funnen. Gud söker oss, det vi får göra är att vända oss emot honom när han sträcker sina armar till oss. Gud sätter stopp för orättvisan genom att själv gå till botten.

Vad säger texten till oss?

1. Våga visa dig sårbar. På mitt jobb på BUP pratar jag ofta om funktionen av att visa ledsenhet. Vi blir ledsna för att väcka omsorg från omgivningen. Varje gång vi säger som det är till varandra och till Gud så knyter vi banden närmare varandra och kan återspegla paradiset.
2. Stampa foten i golvet ibland och fall på Gud. Vänd dig om mot Gud, tacka, be om förlåtelse och ledning.
3. Tro är inte ett projekt för att bli en så bra kristen som möjligt utan acceptansen att bli funnen.

Jag vill avsluta med en sångtext av Emil Svanängen som sammanfattar det här annorlunda perspektivet. För vi kan både fly ifrån Gud och söka Gud men i slutändan så får vi sluta jaga.

Idag dag slutar jag att jaga
Jag har allt jag kan ha
och när allt är slut,
faller jag i Guds nåd

Idag slutar jag att längta
Jag sänkte mitt sikte
och mitt hjärta blev,
mitt hjärta blev lätt

För idag har jag golvats av Jesu kärlek
Idag har jag ingen väg ut
För idag har jag golvats av Jesu kärlek
Idag har jag allt jag kan ha

Idag slutar jag att längta
Framgångars glans, jag har
hjärtats frid
Imorgon så kommer sommaren att rasa
och jag kommer falla mot jorden igen

Men idag har jag golvats av Jesu Kärlek
Idag har jag ingen väg ut
För idag har jag golvats av Jesu Kärlek
Idag har jag allt jag kan ha

210620/ Jonas Wejde

• Dela