Trons kraft – och om att bära varandra

Jans predikan om hur vi kan få bära och hjälpa varandra även då det gäller tron.

Scouter som har dragkamp

19:e söndagen efter trefaldighet – Trons kraft
I denna helg under kyrkoåret handlar texten i Markusevangeliet om den kraft som finns i att tillsammans bära den som är svag.

Min generation som började i småskolan i början på 50-talet fick med sig bland annat denna berättelse om den lame mannen, som bars fram till Jesus av fyra kompisar, för att han skulle bli helad från sin sjukdom. Men när man kom fram till huset där Jesus fanns var det så mycket folk att de inte kunde komma fram.

Trots det fanns det så mycket kraft i deras tro att Jesus skulle hjälpa deras vän, så de såg inte bara hindret utan konstaterade att det fanns en möjlighet att gå genom taket och hissa ner honom framför Jesu fötter, väl där fick han först förlåtelse för sina synder och de efterlängtade orden ”Stå upp och gå”.

Ännu kan jag minnas min första ”fröken” som med inlevelse berättade denna och många andra händelser ur bibelns berättelser. Min uppfattning är fortfarande att dessa kristendomslektioner påverkat min och andra generationer före mig. Som kuriosa kan också nämnas att skoldagen alltid började med en samling, då vi sjöng en Psalmsång till frökens tramporgelspel, samt en stilla stund inför skoldagen.

Ordet tro i grundtexten är ett rikt ord som också betyder trofasthet, tillit och förtröstan. Ibland har vårt svenska ord förringats till att betyda att man vagt hoppas och tror något, men kan inte säkert veta. En sådan ”jag hoppas-kanske-tro” ger upp så fort den stöter på minsta lilla problem. Biblisk tro är däremot en fast övertygelse och tillit över det som ännu inte är synligt för våra fysiska ögon. I en sådan tro finns det inga hinder. I en sådan tro, tillit och förtröstan på Jesus finns det kraft.

Mina tankar inför denna helg landar i vad Paulus undervisar om i Romarbrevet 15 kapitel vers 1 och början av vers 2.
Vi som är starka är skyldiga att bära de svagas svagheter och inte tjäna oss själva. Var och en av oss skall tjäna sin nästa, till hans bästa.”
I den texten framställs två sorters människor, de starka och de svaga.
”Vi som är starka” är inget uttryck för någon slags självgodhet, utan ett enkelt konstaterande att vi har olika förutsättningar i livet. I kapitlet innan blir vi undervisade om hur den som besitter trons kraft skall hjälpa dem som är svaga i tron.

Vid bröllop används ofta texten från Galaterbrevet 6:2 där vi läser
”Bär varandras bördor”. Den texten talar om att ge och ta, och hur svårt kan det vara när man är uppfylld av en ömsesidig kärlek till varandra. Men i den text vi läste tidigare, där handlar det om att ge hela tiden till den som är svag.

Det naturliga för en kristen, pånyttfödd människa är att man tillväxer och utvecklas i sin tro, den blir starkare ju mer vi umgås med Jesus, samt söker oss till en församlingsgemenskap där vi får näring för vårt andliga liv.
När Paulus skriver sitt andra brev till den unge Thimoteos, betonar han vikten av att lyssna till de äldres erfarenhet och hur viktigt det är att hålla sig till skriften (Bibeln) och han säger ”Hela skriften är inspirerad av Gud, det finns inget som kan mätas med den”.


Budskapet till den församling som fanns i Rom läste vi om här ”Bär de svagas svagheter”.
Det är så lätt att döma ut den svage, orden halkar så lätt över läpparna, men den som har trons kraft har en helt annan inställning. Den är beredd att genast hjälpa till och bära den svage. Det finns människor ibland oss som alltid behöver en hjälpande hand på livets väg, på väg mot det mål som vi har stakat ut, eller som Hebreerbrevets författare uttrycker det i Hebreerbrevet 1:1-2:
Vad är tro för något? Jo, det är den trygga vissheten om att något som vi önskar också kommer att hända. Det är övertygelsen om att det vi hoppas på verkligen väntar oss även om vi inte kan se det framför oss. Våra förfäder levde med en sådan tro och vann Guds och människors uppskattning.”

Det finns också många exempel på människor som levt ett liv i mörker och nöd, men mött budskapet om Jesu förvandlande kraft, och vänt om till ett liv i ljus och harmoni med Kristus. Genast har man satt kurs mot himlen och det mål som väntar ”Ovan där”. De växer dag för dag och är ganska fort med i bärarlaget och fylls alltmer av trons kraft i sina liv.

Men om Gud är så full av nåd att han inte kastar bort ett enda misslyckat kärl utan börjar om igen gång efter gång, så borde vi som fått den stora nåden och glädjen i att tillhöra en Kristen gemenskap ha denna nåd och förbarmande mot den som är svag och bräcklig.

Min förhoppning och önskan är att den atmosfären skall finnas ibland oss. Här är jag trygg, här finns människor som kan bära mig, fulla av trons kraft. Behovet är nu större än någonsin förut.
Men, blir inte detta en tung och arbetskrävande kristendom? Vi brukar ju tala om glädje och vila i den kristna gemenskapen.
Ja, i den mån du känner av frälsningens glädje och frid, samt trons kraft, kan du ställa dig till Guds förfogande och axla bördor och ansvar i bärarlaget.

Till sist vill jag önska dig Guds välsignelse!
Herren välsignar dig och beskyddar dig. Herren låter sitt ansikte lysa mot dig och visar dig nåd. Herren vänder sitt ansikte mot dig och ger dig sin frid. I Faderns och Sonens och den Helige Andens namn. Amen!
Vallstena den 18/10 2020 Jan Olander