På högtidens sista och största dag ställde sig Jesus och ropade: ”Är någon törstig, så kom till mig och drick.Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten, som skriften säger.” Detta sade han om Anden, som de som trodde på honom skulle få. Ty ännu hade Anden inte kommit, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad. Johannesevangeliet 7:37–39
När pingstdagen kom var de alla församlade. Då hördes plötsligt från himlen ett dån som av en stormvind, och det fyllde hela huset där de satt. De såg hur tungor som av eld fördelade sig och stannade på var och en av dem. Alla fylldes av helig ande och började tala andra tungomål, med de ord som Anden ingav dem. I Jerusalem bodde fromma judar från alla länder under himlen. När dånet ljöd samlades hela skaran, och förvirringen blev stor när var och en hörde just sitt språk talas. Utom sig av förvåning sade de: ”Men är de inte galileer allesammans, dessa som talar? Hur kan då var och en av oss höra sitt eget modersmål talas?Vi är parther, meder, elamiter, vi kommer från Mesopotamien, Judeen och Kappadokien, från Pontos och Asien, från Frygien och Pamfylien, från Egypten och trakten kring Kyrene i Libyen, vi har kommit hit från Rom, både judar och proselyter, vi är kretensare och araber – ändå hör vi dem tala på vårt eget språk om Guds stora gärningar.” Apostlagärningarna 2:1-11
När var du riktigt törstig senast?
Så att du inte kunde tänka på något annat än att få vatten?
För drygt 30 år sen gick biskop Martin Lönnebo och några av hans vänner vilse under en vandring i öknen i Egypten. Det blev nästan deras död, vattnet och maten tog slut första kvällen. Tre dagar virrade de runt i öknen. Så här sa han om upplevelsen i en intervju i domkyrkan i Linköping för några år sedan:
– När jag låg vaken under stjärnorna och visste att vi kanske inte skulle överleva nästa dag så blev det så uppenbart vad som är viktigt i livet. Jag funderade inte på vilka aktier jag borde investera i, och det var inte vår fina sommarstuga jag tänkte på. För ett ögonblick såg jag människorna i stiftet där hemma, men så tänkte jag att äsch, de kan skaffa en ny biskop. Jag såg ansikten framför mig, ansikten jag ville återse. Det var Jonas jag såg, min son som har en utvecklingsstörning. Han skulle inte förstå varför pappa var borta. Och så min hustru, hon som har slitit så mycket, henne ville jag återse och bli gammal tillsammans med. (Läs hela intervjun här)
Törsten kan vara fruktansvärd. Men visar även vad som djupast sett är viktigt för oss. Den kan vara fysisk, men även andlig.
Om Texterna
Dagens evangelietext är profetiska ord som Jesus själv uttalar och handlar om Anden som ska komma efter Kristi Himmelsfärd. Vilket är det vi firar idag, Pingsten. Som även är kyrkans födelsedag!
I evangeliet befinner vi oss i Jerusalem och det judiska folket firar Lövhyddofest. Det är sista och den viktigaste dagen på festen. Jesus ropar sina ord på en högtid där vatten är centralt.
Jesu utrop pekar på honom själv, som uppfyllandet av texterna från profeterna. Orden svarar på den inneboende förväntan på Guds rike som fanns hos folket, och som de påmindes om under den här högtiden. Men Jesus talar även vidare, mot något som ska komma. Något är något nytt på väg, Andens tid. Strömmarna av levande vatten som Jesus talar om, är en profetisk bild av Hjälparen, Sanningens Ande. Den här livsströmmen, källan, är något inre. Nytt liv. Det är det som sker hos lärjungarna på Pingsten. Och det blir starten på den nya tiden, Andens tid, och kyrkans tid.
För pingsten handlar om Anden, och den handlar om kyrkan. Det handlar om vår identitet, inte bara vem jag är som kristen, utan om vad vi är som kyrka, vilka vi är, varför vi är och varifrån vi kommer .
I texten från Apostlagärningarna finns några viktiga element som visar vad kyrkan är. Texten visar att kyrkan finns till på grund av Andens kraft. Det är en stormvind och en eld. Under och tecken börjar nu ske genom kyrkan. Genom enkla människor, som du och jag. Men det är Guds gåva, och Andens verk. Ingen människa kan ge sig själv äran.
Texten betonar alla. De var alla samlade, eldslågor fördelade sig över var och en av dem och Anden föll över alla. Det finns också en betoningen av alla folk. Det räknas upp många namn på platser man rest ifrån för att fira festen i Jerusalem. Den ström av liv som man längtade efter skulle flyta från Jerusalem, blir plötsligt verklighet. Plötsligt fick de höra på sitt »eget språk om Guds stora gärningar« med hjälp av Anden. Så sker det som Jesus lovat, att lärjungarna ska vittna om honom i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till Jordens yttersta gräns när den heliga anden kommer över dem (Apg 1:8).
Anden och kyrkan – tankar till oss idag
En del att den här texten är en historisk drömbild av vad kyrka är, en utopi utan verklighetsförankring idag. Allt fantastiskt de första kristna fick vara med om tack vare Den Helige Ande det va då. En del menar att kyrkan och religion är ett medel för dem som vill ha makt över andra. Visst förekommer det maktmissbruk i kyrkan, men är det verkligen kyrka när patriarken av Moskva rättfärdiggör invasionen av Ukraina i Guds namn?
I Sverige idag finns en rädsla för det religiösa hos en del av våra politiker. Att det ska gro extremism. Visst vill de flesta att kyrkan ska finnas där när man som samhälle behöver henne, men ska hon få ha något att säga till om något när det gäller socialt viktiga frågor? Ibland går rädslan till en sån överdrift att man till och med tar avstånd från Equmenia-scouting, för tänk om det leder till religiös extremism?
Ibland kan vi oroa oss över hur det ska gå för kyrkan, inte minst när vi hör om konflikter och splittring som finns både gällande personliga relationer och i trosfrågor. Men faktum är att kyrkan lever vidare genom att Anden berör människor idag. Att människor öppnar sig för Helig Ande och blir fyllda igen och igen. Ett ja till Gud och en öppen mottagande inställning till Honom och andra, det är vad Gud vill. Och ytterst sätt är kyrkan Guds, och i Guds händer och kontroll.
En del tänker att vi blir mindre oss själva när vi tar emot av Anden, och det kan kännas obehagligt. Men det handlar om att bli mer oss själva. Gud vill det bästa för oss, vi behöver inte vara rädda. Där Andens närvaro är, där finns liv och frihet.
Precis som på den första kyrkans tid, så finns vi till och står vi än idag jämlika I Anden. Du och jag är del av Guds folk över hela världen, och vi förs samman och blir ett genom Anden. Och även om vi som människor vill kategorisera, rangordna på olika sätt, så gör inte Gud det. Han suddar ut hierarkierna vi så lätt bygger upp.
I Andens kraft är vi sända till alla folk, till en törstande värld. Som längtar efter och behöver liv, strömmar av levande vatten. Men vi kan inte bara prata om och tänka på Anden. Om törsten är verklig, behöver vi själva också be att få bli uppfyllda. Vi behöver våga ge vår brist och längtan till Gud. Vi behöver göra det som individer, och som ett folk.
Att få dricka efter en vandring i öknen. Vad kan vara bättre och mer livsnödvändigt? Sån är vår Gud. Som vill ge oss det livet.
Strömmar av levande vatten.
Så be om det.
För han vill möta din, min, vår och hela världens törst.
Amen.
