När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Olivberget skickade Jesus i väg två lärjungar och sade till dem: ”Gå bort till byn där framme, så hittar ni genast ett åsnesto som står bundet med ett föl bredvid sig. Ta dem och led hit dem. Om någon säger något skall ni svara: Herren behöver dem, men han skall strax skicka tillbaka dem.”
Detta hände för att det som sagts genom profeten skulle uppfyllas: Säg till dotter Sion: Se, din konung kommer till dig, ödmjuk och ridande på en åsna och på ett föl, ett lastdjurs föl. Lärjungarna gick bort och gjorde så som Jesus hade sagt åt dem. De hämtade åsnan och fölet och lade sina mantlar på dem, och han satt upp.
Många i folkmassan bredde ut sina mantlar på vägen, andra skar kvistar från träden och strödde dem på vägen. Och folket, både de som gick före och de som följde efter, ropade: ”Hosianna Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!”
Matt 21:1–9
Glad advent! Gott nytt år!
Idag börjar vi ett nytt kyrkoår. Vid ett nytt år brukar vi ju tänka tillbaka på och sammanfatta året som gått. Vi reflekterar över vår liv, våra val och tänker framåt – finns det nått vi vill göra annorlunda under det nya året? Kanske börjar vissa nu tänka på de klassiska nyårslöftena: träna mer, äta bättre, vara mer i nuet, prova en ny hobby, spendera mer tid med nära och kära eller kanske plugga ett nytt språk.
1a advent har temat nådens år. Och de flesta av oss har under gråa november längtat till advent: doften av pepparkakor och lussekatter, ljusen i fönstren, granris, glöggen, julkonserterna, barnens förväntan och tindrande ögon.
Och visst är det underbart, men för en del av oss känns det mer som kravens år än nådens. Det är för många en stressig tid, mycket som ska fixas och köpas, såklart blir någon sjuk och börja snörvla när det är som minst lägligt och när kraven och pressen ökar är det som bekant lätt att börja irritera sig på och bråka med de vi tycker om och som vi har i vår närhet. Nåden för de runt oss, och inte minst oss själva kan kännas långt bort.
Om texten
En som jag tror var nöjd med sitt liv. Som gjorde det hon skulle, och gjorde det bra. Var liv inte var så komplicerat: äta, sova och arbeta. Som inte var så vacker men som var stark, uthållig och hade karaktär: Åsnan. Hon som fick den stora uppgiften att hjälpa Jesus själv. Vi har har vi hört den här berättelsen många gånger. Men det är ändå något spännande med motsägelserna i hela den här händelsen: Jesu intåg i Jerusalem.
Vi befinner oss nära Jesu passion och slutet på hans jordiska verksamhet.
Texten börjar med att Jesus skickar iväg lärjungarna i par, som han brukar göra, för att hämta en åsna till honom. Det finns några olika tolkningar om hur det gick till när lärjungarna hämtade åsnan. Antingen var åsnans ägare någon som sympatiserade med Jesus och kände till honom, eller så såg Jesus personens hjärta på ett profetiskt sätt och kunde säga innan vad den behövde höra för att släppa iväg sin åsna med föl.
Lärjungarna använder ordet Kyrios, Herren behöver den. På grund av hur Matteus använde ordet, blir det här tydligt att det betyder Gud behöver den. Vilket visar på Jesu gudomlighet. Åsnan ett väldigt jordnära djur, som ofta är en hjälp för människor. Jesus bad sina lärjungar om hjälp att hämta åsnan. Att Jesus ber om hjälp visar på hans mänsklighet. Den här texten är en där Jesu gudomlighet och mänsklighet knyts samman.
Det här är enda gången Jesus rider på något djur i evangelierna så det är tydligt att han vill säga något med sin handling. Tidigare i evangeliet har Jesus flera gånger velat vara hemlig (t.ex. Matt 9:27–31). Men nu är tiden inne för honom att avslöja, eller låta sig avslöjas, vem han är.
Trots att Jesus själv inte rakt ut säger vem han är så kunde alla judar som såg honom direkt koppla samman hans intåg till dagens gammaltestamenteliga text från Sakarja 9:9–10, vilket också finns en bit med i evangelietexten för att förtydliga profetian:
Ropa ut din glädje, dotter Sion, jubla, dotter Jerusalem!
Se, din konung kommer till dig.
Rättfärdig är han, seger är honom given.
I ringhet kommer han, ridande på en åsna, på en ung åsnehingst.
Jag skall förinta alla stridsvagnar i Efraim, alla hästar i Jerusalem.
Krigets vapen skall förintas.
Han skall förkunna fred för folken,
och hans välde skall nå från hav till hav, från floden till världens ände.
Att Jesus sitter på den varma stabila och vardagliga åsna är alltså utifrån Sakarja en tydligt kunglig, messiansk bild – alltså israels folks längtan och tron på en framtida befriaren. Texten knyter an till när kung David får återvända till Jerusalem (2 Sam 18-19) – att få en kung som David var det folket längtade efter. Associationerna som åsnan ger knyter även an till historien på fler sätt, bl.a. till patriarkberättelserna, t.ex. Abraham som drog iväg med sina åsnor.
Det var de främst de rika som hade häst, och den förknippades ofta med strid och krig vilket också är tydligt i profetian i Sakarja. Det kunde skrämma och signalerade makt och kontroll när någon kom ridande på en stor och ståtlig häst.
I vissa ögon, inte minst hos romarna och i filosofernas texter, var åsnan skrattretande och nästan äcklig. Åsnan här visar dock på Jesu karaktär, att han är ödmjuk och fridfull. Sättet han red in i staden på andades inte uppror och revolt mot romarriket. Men att han gjorde det, var ändå kungligt.
Jesus tog åsnan ut ur marginalen och placerade den i centrum som bärare av evangeliet. Dessutom gör åsnan att Jesus förs fram i den takt som människor gick i, och i ögonhöjd som dem.
Det är lätt att få en bild av att alla människor blev exalterade över att när Jesus red in i Jerusalem. Men ser vi till verserna efter läser vi att många av invånarna i Jerusalem snarare blev oroliga över att Jesus kom dit. De som här går med Jesus upp till Jerusalem är troligen från Galileen, där Jesus kommer ifrån. Det var pilgrimer som skulle till templet för att fira påsken.
Oron i Jersualem kan förklaras med att de styrdes av en romersk prefekt, vilken hade hårdare nypor än den herodiska kungen som styrde i Galileen. Det politiska läget var väldigt instabilt i Jerusalem, och det är en av anledningarna till att Jesus kommer att bli anklagad bara några dagar senare för att vara ”judarnas konung”, även då är han tyst och låter sig föras fram. Då till sin död.
Kanske är det inte som vi ibland tänker, att hopen som här går med Jesus och ropar Hosianna, vilket betyder Gud rädda (oss), några dagar senare vänt sig mot honom och ropar korsfäst. Snarare handlar det om olika människor i folkhoperna. Kanske står Jesu här hängivna efterföljare skingrade och tysta i rädsla när han några dagar senare står där inför Pontius Pilatus.
Ett nådens år för oss idag
Vad har då Jesu intåg i Jerusalem med nådens år, första advent och vår decemberstress att göra? När vi står där med den brända knäcken, tröttheten sköljer över oss över oss och irritationen växer inom oss. När vi känner oss ensamma mitt i allt folkmyller och de enda sms vi får handlar om rabatt från olika butikskedjor. Då vill han rida in i våra liv och påminna oss om vem han är.
Jesus intåg i Jerusalem visar som sagt vem han är, gudomlig och mänsklig.
Intåget visar vilken slags kung han är – en ödmjuk sådan, en som kommer med fred och frid. Nådens år handlar om att Jesus har kommit till oss och att han ständigt väljer att göra det. Det handlar om hopp för oss här och nu och för vår framtid.
Hur visar vi varandra nåd?
Nåd handlar om att se bristerna men älska i alla fall. Att ge en chans till tar kraft och stör min bekvämlighet eftersom jag behöver erkänna och förstå att jag inte ensam har sanningen eller ser hela bilden av någon annans situation. Det är lättare att fördöma och suckande skaka på huvudet åt en annan människa. Men om jag visar nåd kan jag bli överraskad.
Nu är ett nytt år här.
Hur vill du börja det?
När kraven känns för stora och allt snurrar på för fort.
Ta ett andetag och påminn dig om att Gud han vill visa dig nåd, och han vill att du visar dig själv och andra samma sak.
Han som varit, är och kommer att komma.
Han kommer med fred inte krig.
Han kommer mot dig i ögonhöjd, i din takt.
Ta en stund med honom och säg hur du har det.
Han vill lyssna.
Kanske kan mer nåd för dig själv och andra vara ett bra nyårslöfte.
Återigen, gott nytt år.
Amen.
