Ett är nödvändigt

Hur ska vi prioritera? Läs Stina Jordeskogs predikan om vad som är viktigast av allt viktigt.

Gör er därför inga bekymmer, fråga inte: Vad skall vi äta? Vad skall vi dricka? Vad skall vi ta på oss? Allt sådant jagar hedningarna efter. Men er himmelske fader vet att ni behöver allt detta. Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga. Matteusevangeliet 6:31–34

Vi satt i hennes ljusa kök i Majorna i Göteborg. Jag mitt emot hennes kylskåp fullt av bilder, bröllopstackkort, en rad leende gluggförseeda barn med stora ryggsäckar, fyndiga tidningsutklipp, svartvita fotografier på allvarliga släktingar, en ung Sven-Bertil Taube som fiskade bläckfisk med harpun, lappar med recept och kylskåpspoesi. Minnen, relationer, klenoder. Vi åt uppvärmd thaimat ur små fyrkantiga lådor, underlägg med motiv på engelska adelsmän på rävjakt.

Vi pratade på som vänner gör, jag berättade något om sommaren. Så kom vi in på det där med att bli distraherad. ”Nu var jag redan nere i källaren och la tillbaka din madrass i förrådet. Jag lyssnade inte. I tanken var jag ett steg före” sa hon. ”Och jag var redan på väg till Nynäshamn i bilen, jag tänkte på trafiken, på kartan, på färjan, på tiden, på avfarter”  sa jag. Vi satt båda där fysiskt närvarande med varandra i ett samtal som vi inte ofta hade förmånen att få ha, men ändå hade vi tappat varandra, försvunnit bort i vårt eget. 

Kanske är det så att vi nuförtiden är mer lättdistraherade än någonsin förr? Det finns så mycket som lockar oss, vill ha vår uppmärksamhet och vill ge oss snabb belöning för det. Som drar oss bort från det fysiska rummet, och in i en annan värld. Dagens bibeltext berättar samtidigt att människan är som människan alltid varit – Vad ska vi äta?! Vad ska vi dricka?! Vad ska vi ha på oss?! Om det fanns val då, hur många fler val har vi inte idag…

På ett sätt är det mäktigt att vi än i dag får ta till oss och att vi, både som individer och som hela den stora mänskligheten, fortfarande kan känna igen oss i denna bibeltext. Efter 2000 år finns oron fortfarande kvar, trots ökat skyddsnät, a-kassa, försäkringar och högre livsstandard. I alla fall här i Sverige. 

Dagens fyra verser ur bergspredikan innehåller en uppmaning som kan vara avgörande för hur vi lever våra liv. Två gånger säger Jesus ”Gör er inga bekymmer.” Det finns riktiga bekymmer, som vi måste leva med och hantera på olika sätt. De vill och kan Gud hjälpa oss bära. Men vi skapar också ofta våra egna bekymmer genom oro tex. för framtiden. Winston Churchill lär ha sagt att: ”Av tio farhågor är det minst nio som aldrig blir verklighet.” Dessa bekymmer, de små distraktionerna eller det ständigt närvarande orosmolnet som breder ut sig i magen och har en tendens att växa och ta över, de vill och kan Gud också hjälpa oss. 

Gör er inga bekymmer, Jesu ord ger mig nästan dåligt samvete, för trots att jag hört denna text massor av gånger, fortsätter jag oroa mig för allt möjligt och blir då gärna upptagen med att scrolla efter nya jeans, jämföra badrumsmattor och kolla om det finns nått nytt på blocket istället för att söka Gud. Trots att det är i min oro jag behöver honom som mest. Jag beter mig ju igen och igen som hedning, sådant jagar hedningarna efter, eller som det står i bibelöversättningen The Message som har ett mer vardagligt språk: människor som inte känner Gud (hedningar), de gör stor affär av sådana saker (materiella), men ni både känner Gud och vet hur han gör saker. Jesu ord är inte fördömande, utan bär på hopp, att det är möjligt för oss att sluta oroa oss, och göra oss bekymmer,  annars hade ju Jesus inte uppmanat oss till det. Hur gör vi det då?

Genom att ”sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.”  I en engelsk översättning står: make it your priority, alltså prioritera att söka Gud först. Han vet redan vad vi behöver, kläder, mat, kaffe, allt det är viktiga saker. Men grunden i våra liv behöver finnas i vår tro på och i vår relation med Gud, som navet på ett cykelhjul. Om ekrarna är olika delar i livet, så är inte tron en eker bland de andra. Utan navet ger kraft till ekrarna och håller ihop dem. Tron behöver genomsyra alla delar i vårt liv. 

Dagens tema är ”ett är nödvändigt.” Det handlar om prioriteringar, vad är viktigast av allt viktigt. Jag började med att berätta en enkel vardagshändelse om att bli distraherad. En bibelberättelse som berör detta är den om när Marta bjuder hem Jesus och hans lärjungar till sitt hem (Luk 10:38-42). Marta passar upp och fixar den goda middagen, medan hennes syster Maria sitter vid Jesu fötter och lyssnar. Hur ofta får vi inte sympati för och identifierar oss med Marta? Det praktiska måste ju lösas, middagen måste bli klar, måste bli god, alla väntar!

I en engelsk översättning står det att: ”she was distracted by her many tasks” Hon var distraherad av alla uppgifter. Kanske är det inte kläderna, drycken, tiden en ska passa för middagen i sig som är problemet, de är goda saker, saker som Gud bryr sig om och vet att vi behöver. Problemet är snarare utan att vi så lätt försvinner iväg i tanken och glömmer att vara närvarande med människorna vi har framför oss. Eller med Jesus själv när han hälsar på i vårt kök för en kopp kaffe. Istället för att sitta ner, lyssna och vara i nuet, i verkligheten, försvinner vi iväg.

Den vackra hösten är för många av oss full av tider som ska passas, arbete som ska utföras, uppstarter av olika slag, träning som ska hinnas med, bilar som ska besiktigas, köttfärsås som ska lagas, vinterkläder som ska införskaffas. Kanske kan dagens bibeltext få sätta tonen för hösten som  nu är här? För oss som var och en, och i vår gemenskap.

När vi märker att vi blir distraherade, börjar scrolla, blir oroliga för stort och smått, för det som sannolikt eller osannolikt kommer hända, låt oss då stanna upp och vända oss till Gud, bjuda in honom i vår verklighet. Vi är som människor ofta upptagna med allt vi måste skaffa oss och göra, men vi får ta emot det Gud ger oss i detta nu. Som Tomas Sjödin skriver: ”Vi går in i vår dag, våra möten och vår ensamhet utan det koger av pilar genom vilka vi ska infånga allt vi önskar, vi smider om våra jaktpilar till en skål.”

Dagens text påminner oss om att Gud ger det vi behöver, och uppmanar oss att öva vår tillit till det, genom att vi vänder våra tankar och vårt hjärta till honom, kanske speciellt när bekymren hopar sig. Han längtar efter dig, gläds över dig och välkomnar dig med allt du är och har; med eller utan orosmolnet i magen och de distraherande tankarna.

Jag avslutar med att läsa de två sista versarna från dagens text, i The Message översättning: Ta vara på Guds verklighet; lita på Guds initiativ; ta emot Guds omsorger. Det förlorar ni inte på. Ni ska se att alla era vardagsbehov blir tillgodosedda. Rikta all uppmärksamhet på vad Gud gör i detta nu, och gå inte och ängslas över vad som kommer eller inte kommer att hända imorgon. Gud hjälper er att ta itu med de problem som dyker upp när de väl dyker upp.