Du är med mig…

Ännu en betraktelse utifrån Herdepsalmen, som rymmer så mycket. Läs pastor Jans tankar här!

får

Denna söndags rubrik i kyrkoåret är Heliga trefaldighetsdagen, eller Missionsdagen, och handlar om Gud – Fader, Son och Ande.
En av texterna i gamla testamentet är hämtad från Psalm 113.
Från en översättning (Nya levande bibeln) lyder den så här:

Gud hjälper de svaga
Halleluja! Ni Herrens tjänare, prisa hans namn!
Välsignat är hans namn nu och för all framtid.
Prisa honom från dess att solen går upp till dess den går ner!
Han härskar över folken. Hans ära och härlighet når högre än himlen.
Vem kan jämföras med Gud, som sitter på sin tron i höjden?
Därifrån böjer han sig ner för att se på jorden.

Eftersom jag blivit ombedd att skriva ännu en betraktelse kring den 23:e psalmen vill jag göra det, men lägger ändå ovanstående psalm som ett viktigt komplement. Gud hjälper de svaga, vi är med andra ord alla helt beroende av hans kärlek och hjälp, det är vad hela den 23:e psalmen handlar om.

Läs den gärna en gång till under stillhet och begrundan.

Den gode herden
Herren är min herde, mig skall inget fattas. Han låter mig vila på gröna ängar.
Han för mig till vatten där jag finner ro.
Han vederkvicker min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull.
Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig.
Din käpp och stav tröstar mig, du dukar för mig ett bord i mina ovänners åsyn.
Du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över.
Idel godhet och nåd skall följa mig i alla mina livsdagar, och jag skall bo i Herrens hus evinnerligen.

I tidigare avsnitt i denna serie har vi sett på vikten av att kunna bekänna att Herren är min herde, att du är beroende av hans kärleksfulla ledning och hjälp, han som alltid hjälper de svaga. Vi har betraktat ”den gode herdens” betydelse samt ”mig skall inget fattas”, eller som det också har översatts i en parafras ”Herren är min herde, därför har jag allt vad jag behöver”.
Den viktiga vilan har vi berört samt de gröna ängarna och hans ledning på livets olika vägar till de friska källorna.
Fortsättningen handlar om vi ”än vandrar i dödsskuggans dal”.
Vi kommer alla till denna dal, när det händer vet vi ingenting om, men vi är alla uppsagda till flyttning från denna jorden, det är det enda vi vet. Ibland kan det tyckas att ett liv släcks alldeles för fort. En del får ett långt och innehållsrikt liv.

Som Pastor under nästa 40 år har jag fått förmånen att följa en hel del den sista sträckan. En av dem följer mig som ett mycket ljust minne genom livet. Tant ”Signe” som jag uppvaktade tillsammans med min kollega i Svenska kyrkan på hennes 99-årsdag. Hon berättade för oss hur hon vid 45 års ålder blev änka med 6 barn, i en liten stuga en bit ut i skogen med vedspis utan rinnande vatten. När vi skulle gå därifrån säger min prästkollega: ”Tant Signe säger väl som Paulus, att han längtade till himlen, men ville gärna stanna kvar i jordelivet ett tag till”. Svaret han fick var: ”Jag har levt ett så rikt liv med Gud, han har varit trofast genom alla år, så nu längtar jag bara hem.” Hon hade tagit fasta på bibelordet i Jesaja 46:4:
”Ända till er ålderdom är jag densamme, och till dess ni blir grå skall jag bära er. Så har jag hittills gjort och även i fortsättningen skall jag stödja er, jag skall bära och rädda er.”

Många äldre människor som jag har haft förmånen att umgås med genom livet, har levt ett liv i gemenskap med den gode herden, de är också trygga i livets slutskede. Varför?
Jo, i dödsskuggans dal är man aldrig ensam, David säger ”Ty du är med mig”.
Tänk att få njuta av Herrens herdevård under den ibland tröttsamma vandringen; ibland vila på de gröna ängarna, och så till slut hur han följer oss i dödsskuggans dal. Uttrycket dödsskuggans dal säger oss också, att detta inte är slutpunkten, nej, det finns ett mål därborta, mitt hem bortom bergen!

Du är med mig.

Det är ett anmärkningsvärt faktum att David hittills i den 23 psalmen talar om Herren i tredje person. Men, när han stiger ner i dödsskuggans dal, ser det ut som Gud själv kom honom ännu närmre och han utbrister Du. Medan han var kvar på de gröna ängarna och de friska källorna sa David ”Han leder”, men i prövningens stunder blev det en ännu innerligare ton: han bekände ”Du är med mig”. När allt andas lugn och ro, då känner vi oss trygga och ostörda. När allt går oss väl i händer och inga ovädersmoln syns vid horisonten, då kan vi tala om Gud i mera allmänna ordalag, som den före detta operasångaren Jan Sparring sjöng ”Nån däruppe måste gilla mig”.
Det ser lite annorlunda ut, när ödescyklonen skakar vår tillvaro och nöden stiger över tröskeln till vårt bo. Då är vi inte nöjda med att tala allmänt om Gud, nej då blir det viktigt och angeläget att ha full förbindelse med den gode herden.
Det är slutligen så att vi alltid måste tänka på, i orostider och i de mörka stunderna i livet, Guds löftesord i 2 Moseboken 33:21:
Se här är en plats nära intill mig, ställ dig där på klippan.

Eller som det står i ett annat bibelställe:
Han håller sig intill mig, därför skall jag befria honom, därför att han känner mitt namn. Han åkallar mig, och jag skall svara honom, jag är med honom i nöden, jag skall rädda honom och låta honom komma till ära.
På detta får du vila, ty detta är Guds eviga ord, orubbliga ord.

Tack för att du orkade läsa igenom detta och
Guds välsignelse önskar jag dig!

Vallstena den 6/6 2020 Jan Olander